Möt Herdis Molinder – den ofrivillige farmaceuten

– Jag var aldrig särskilt intresserad av att bli farmaceut. Det var ett praktiskt val som passade just då, men jag var aldrig egentligen särskilt road av yrket, jag var inte det, säger Herdis Molinder.

Herdis Molinders bok.

Hon är 94 år gammal, inne på sitt 95:e. Hon har nu bestämt sig för att summera sitt liv så här långt. I nästa vecka kommer hennes bok ”Mina första 94 år” ut. Hon är född i Stockholm 1925, men familjen bodde några år i Göteborg där hon tog studenten.

Bakgrunden till hennes val av yrkesbana var att hennes far gick bort samma år hon tog studenten 1943 och hennes mamma behövde stöd. Hon insåg att hon behövde skaffa sig en akademisk examen som inte tog alltför lång tid.

– Då var utbildningen till farmacie kandidat ganska kort. Den mesta tiden var dessutom elevarbete på ett apotek. Det gjorde jag på apoteket Hjorten i Göteborg. Jag deltog i arbetet på apoteket och det var väl meningen att jag skulle få en slags utbildning under tiden. Det här var på den gamla tiden när vi kokade dekokter, rullade piller och gjorde salvor, säger hon.

Sedan blev det ett års utbildning på Farmis i Stockholm som då låg på Kungstensgatan. Men det var inte heller något som Herdis Molinder uppskattade särskilt mycket.

– Jag var nog i en av de sista årskullarna att gå den gamla utbildningen, den gjordes om strax efter att jag var klar. Vi satt ju och kollade på växter och bark, och hade tentor på herbarieväxter. Dötråkigt, säger hon.

Trots det valde hon att gå en extrakurs som tog henne till Bollnäs.

– Eftersom jag aldrig varit norr om Stockholm så var det en upplevelse. Där var jag i ett år, säger hon.

Där träffade hon också sin blivande man, de gifte sig året efter hon tagit sin examen.

– Vi flyttade till Gävle som nygifta. Då var det helt otänkbart att ha en heltidstjänstgöring eftersom jag var gift och hade ett hushåll att ta hand om. När man tänker tillbaka på det så undrar man ju hur man tänkte, men så var det då, säger Herdis Molinder.

Hon hade först en halvtidstjänstgöring på apoteket Kronan i Gävle, men blev snart gravid och så var det även slut med halvtidsjobbet. Familjen flyttade till Stockholm.

– Efter det hade jag bara vikariat, sommarvikariat och halvtider någon månad och så eftersom jag ville vara hemma med barnen. Jag fick fyra barn och jag har aldrig ångrat att gjorde så. Jag höll uppe mina kunskaper så pass så att jag fortfarande kunde rycka in, säger hon.

När barnen började bli lite större ville hon ut i arbetslivet igen och började som läkemedelskonsulent på Farmako på deltid

– Vi anställdes för att göra ett visst antal arbetsdagar per år och vi hade en viss frihet. Så jag kunde ha hemhjälp i tre månader och jobba hårt och sedan jobba mycket mindre. Koncentrerat jobbade vi höst och vår. Det gjorde jag i tio år. Sedan, när jag var 50 år, fick jag mitt första riktiga heltidsjobb, säger hon.

Det handlade om läkemedelsinformation på företaget Pharma Rhodia, men ganska snart började Herdis Molinder på Smith Kline & French strax innan de lanserade Tagamet 1978 som några år senare skulle bli världen mest sålda läkemedel

– Det var så spännande och så roligt. Där fick jag stora möjligheter att jobba på väldigt många olika sätt och jag blev väldigt intresserad av gastroenterologi. James Black som låg bakom cimetidin fick dessutom Nobelpriset 1988 så det var mycket som hände då, säger hon.

Hon jobbade kvar på Smith Kline & French till 1990 då hon gick i pension. Men den som tror att hon lade intresset för läkemedel och sjukdomar på hyllan får tänka om. Istället började hon att forska inom allmänmedicin i Uppsala och blev doktor i medicinsk vetenskap vid 75 års ålder.

– Sedan fortsatte jag att forska och publicerade min sista artikel 2015, när jag fyllde 90 år, säger hon.

För att inte vara så intresserad av farmaci och medicin får man ändå säga att hon höll ut länge. På tisdag i nästa vecka publiceras hennes bok ”Mina första 94 år”. Där finns tyvärr inte så mycket kring hennes yrkesliv, men desto mer om annat.