Forskarna varnar för att det kommer att bli allt svårare att finansiera nya cancerläkemedel utan att tränga undan annan vård. Foto: Shutterstock.
Uppdaterad 2020-03-05 kl 18:00
Den totala sjukvårdskostnaden för cancer i Europa har i princip fördubblats sedan 1995 från 52 miljarder euro till 103 miljarder euro. Det visar en studie från det svenska Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi i Lund, IHE, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften European Journal of Cancer.
Thomas Hofmarcher, hälsoekonom vid IHE i Lund är förstaförfattare till studien.
Men kostnaden för cancerläkemedel har mer än trefaldigats under samma period. Det innebär att kostnaden för cancerläkemedel ökar snabbare än totalkostnaden och att läkemedelskostnadens andel av totalkostnaden har ökat från 12 procent till 31 procent sedan 2005.
– Framförallt beror det på ett väldigt stort inflöde av nya cancerläkemedel de senaste två decennierna. Möjligheterna att behandla ser helt annorlunda ut idag jämfört med för 20 år sedan. Vi kan nu behandla fler patienter. Dessutom har priset per behandling ökat, men framförallt är det en volymeffekt, säger Thomas Hofmarcher, hälsoekonom vid IHE.
Den direkta kostnaden för cancervården i Europa har, i princip, fördubblats sedan 1995 från 52 miljarder euro till 103 miljarder euro, men kostnaderna för läkemedel har mer än trefaldigats under samma tid. Källa: IHE.
Han är förstaförfattare till studien och han poängterar att hittills har cancervården kunnat hantera den här förändringen genom att omfördela resurserna inom behandlingsområdet.
– Tittar man på hur mycket vi lägger på cancersjukvården i förhållande till de totala hälso- och sjukvårdsutgifterna så har den andelen varit konstant. Det ligger runt fyra procent i Sverige. Det som har hänt är en förskjutning där mer kostnader har gått till cancerläkemedel och mindre till stationär behandling på sjukhuset, säger han.
Men nu varnar han och de andra forskarna i studien för att det kommer att bli allt svårare att finansiera nya cancerbehandlingar utan att öka cancervårdens totala andel av vårdbudgeten. Det vill säga att nya cancerläkemedel riskerar att tränga undan annan vård.
– Ja, det är en slutsats som vi drar. Framförallt är det en av medförfattarna, Nils Wilking, tidigare chefsonkolog vid Skånes universitetssjukhus, som drar slutsatsen att det inte finns några fler vårdplatser att spara in på nu, säger Thomas Hofmarcher.
Samtidigt kan IHE-analysen visa att de indirekta kostnaderna kring cancer, det vill säga att människor blir sjuka och dör i produktiv ålder, har minskat sedan 1995. Det handlar i första hand om att dödligheten har minskat, vilket naturligtvis är glädjande. Men frågan är om de ökande vårdkostnaderna är rimliga i förhållande till utfallet. En ökning av sjukvårdskostnaden med 50 miljarder euro har resulterat i en minskning av de indirekta kostnaderna med sju miljarder euro.
– Kostnaderna ökar, men samtidigt ökar överlevnaden. Problemet är att alla tittar på kostnaderna eftersom de måste hålla sin budget, men då är det lätt att missa några av de positiva effekterna som uppstår på grund av att man har lagt mer resurser på cancervården. Man måste titta på vad man har åstadkommit med de här pengarna och det är att överlevnaden har ökat från 50 till 60 procent. Hade vi sett den här kostnadsutvecklingen utan att se någon förbättring i överlevnaden då hade det varit illa, säger Thomas Hofmarcher
Det är stora skillnader mellan hur mycket resurser olika länder kan lägga på sin cancervård. Här uttryckt i euro per invånare. Källa: IHE.
Analysen visar även stora skillnader i kostnadsnivåer mellan olika länder i Europa. Medan ett land som Schweiz lägger över 500 euro per invånare på cancervården mäktar länder som Rumänien, Bulgarien, Lettland och Polen bara med att lägga en tiondel av den summan.
– De östeuropeiska länderna spenderar väldigt lite på sjukvård. I Sverige lägger vi elva procent av BNP på hälso- och sjukvård, medan vissa länder i Östeuropa lägger sju procent. Och de har dessutom en betydligt lägre BNP vilket gör att det blir väldigt små siffror, säger han.
Thomas Hofmarcher kan också visa att det är stor skillnad på kvaliteten på den vård man får i olika länder.
– I en annan studie tittade vi på överlevnaden och det är väldigt tydligt att det är de rika länderna som har högre överlevnad jämfört med fattiga länder. Pengar spelar en viktig roll, det är inte allting, men utan pengar kan man inte bota någon, säger han.
Sverige hamnar strax under Europa-snittet med sina 187 euro per invånare. Thomas Hofmarcher pekar på att de nordiska länder skiljer ut sig bland de rika länderna genom att lägga ganska lite resurser på cancervården.
– Vi lägger en förhållandevis liten andel på cancervården, cirka fyra procent, medan Tyskland, Frankrike lägger ungefär sex procent på cancervård, säger han.
Även läkemedelskostnadens andel av den totala cancervårdskostnaden varierar ganska kraftigt mellan olika länder. Där lägger oftare de länder som har en låg totalkostnad en relativt sett högre andel på läkemedel som Bulgarien, Kroatien och Ungern som ligger på mellan 60 och 70 procent. Sverige ligger även här strax under Europasnittets 31,3 procent med sina 30,5 procent. Något som Thomas Hofmarcher menar beror på att den svenska cancervården är effektivare än i många andra länder.
– Sverige har en lägre kostnad än andra jämförbara länder. Samtidigt har vi jättebra resultat jämfört med många andra länder. I förhållande till andra rika länder så ser cancervården hyfsat effektiv ut. Man uppnår högre resultat samtidigt som man lägger mindre resurser på cancervården, säger han.
Läs studien: Hofmarcher T et al. The cost of cancer in Europe 2018. European Journal of Cancer. 2020;129:41-9.
