Kliniska apotekare uppskattas i primärvården
Ett projekt med kliniska apotekare inom primärvården får goda resultat i en ny utvärdering. Vårdpersonalen upplever att läkemedelsbehandlingen optimerats och att man kunnat ta bort onödiga läkemedel.
Under hösten 2017 startades ett pilotprojekt i Region Västmanland där tre kliniska apotekare fick i uppdrag att delta i läkemedelsgenomgångar på fem av regionens vårdcentraler. Nu har projektet utvärderats av Hedvig Gröndal, sociolog och forskare vid Karolinska institutet och Uppsala universitet. Hon har intervjuat läkare, sjuksköterskor och chefer om hur de upplevt det att arbeta med en farmaceut i teamet. Gensvaret är överväldigande positivt.
– Det jag blev mest slagen av var att sjuksköterskorna var så positiva samtidigt som de upplevde att genomgångarna tog mycket av deras lilla tid med läkaren, säger Hedvig Gröndal.
Syftet var att förbättra läkemedelsbehandlingen framförallt för patienter inom särskilda boenden, men även inom hemsjukvården. Personal berättar att de upptäckte att patienter hade onödiga läkemedel eller sådana som skulle ha satts ut men inte gjort det. Läkare upplevde också att de ”vågade” ändra i en förskrivning som kanske hängt med länge när de fick stöd i bedömningen av en apotekare.
– Det är lätt att man låter mediciner hänga kvar, man vet kanske inte vem som satt in den, det kanske var en specialist på sjukhuset, och så har man inte tiden att gå igenom journalen på det grundliga sättet annars, säger Hedvig Gröndal.
På de vårdcentraler där det inte funnits en struktur för läkemedelsgenomgångar sedan tidigare upplevdes vinsten med en apotekare som allra störst.
– Där var det nästan euforiskt positivt. Det var tydligt att man upplevde en väldigt stor skillnad mot tidigare och att man kunde rensa ut läkemedel.
De flesta tycker att vinsten med en klinisk apotekare är högst första gången man går igenom en patients ordinationer. Därefter finns farmakologiska behov vid komplicerade fall och när det kommer nya patienter med en lång läkemedelslista.
– Vid första genomgången kunde man hitta mycket att ompröva och fundera på, som interaktioner och ny kunskap om läkemedel som tillkommit, säger Hedvig Gröndal.
På de arbetsplatser där man redan tyckte att man hade ett bra arbete kring läkemedel uppskattade personalen den kliniska apotekaren framförallt som en kompetenshöjare i teamet.
– Det blev mer ordning och bättre prioriterat med en farmaceut tyckte man. Den allmänna inställningen blev att: ”vi tänker mer läkemedel” och ”nu lägger vi tiden på det här.”
Personalen ser positiva effekter på vården även efter att projektet avslutats men i vissa fall menar sjuksköterskor att det faller mellan stolarna igen när apotekaren är borta.
– Det är svårt att säga om projektet ger långsiktiga effekter. Det verkar som att på vissa ställen fortsätter man jobba systematiskt på sikt med läkemedelsgenomgångar, men det fanns onekligen ställen där man menade att man släppt det, säger Hedvig Gröndal.
Ett problem som personalen beskriver är att ha tillräckligt med tid till läkemedelsgenomgångar. Apotekarna har bett att få in symptomskattningsformulär samt vikt, blodtryck, blodprov och liknande innan genomgångarna vilket också inneburit en extra arbetsbelastning för sjuksköterskorna. Men de tyckte samtidigt att de blev mer engagerade i arbetet med läkemedel på ett sätt de inte varit tidigare.
För att skapa intresse och förtroende för projektet har det varit bra att starta med personalföreläsningar kring läkemedel och interaktioner enligt apotekarna.
– Jag trodde att det kanske kunde finnas en konflikt mellan läkare och apotekare. Men det har jag inte alls sett. Däremot verkar sjuksköterska och apotekare vara en nyckelrelation som måste fungera, eftersom de ska samarbeta innan läkemedelsgenomgången, säger Hedvig Gröndal.
Fysiska möten i början av projektet har också varit viktiga för att apotekaren skulle lära känna de andra i teamet. Det gav en trygghet för att sedan arbeta vidare på distans.
– Det var roligt att se att projektet skapade en struktur som funkar även om apotekaren inte är fysiskt på plats hela tiden. Då kan vi göra insatser under ett halvår och sedan lämna ett halvår och sedan påminna teamet igen, säger Karl-Johan Lindner, apotekare och verksamhetschef på Enheten för Sjukvårdsfarmaci i Region Västmanland.
Han är den som drivit och låtit utvärdera projektet.
– Det här har lett till att vi i dag har fler vårdcentraler som har en apotekare tillgänglig, säger han.
Tidigare studier från svensk primärvård visar också att om apotekare deltar i läkemedelsgenomgångar minskar antalet förskrivna läkemedel och läkemedelsrelaterade problem.
– Det var inte meningsfullt att försöka påvisa några sådana säkra utfall av arbetet i det här fallet, eftersom det bara var ett pilotprojekt på fem ställen. Men jag ville ändå få en kvalitativ beskrivning. Hur påverkas teamets tänk av en apotekare? Jag är övertygad om att vi måste komplettera kvantitativ forskning med kvalitativa metoder, säger Karl-Johan Lindner.