”I slutänden är det ändå läkarnas ord som gäller”

I dagarna avslutades ”projekt farmaceut” i Åtvidabergs kommun. Det har pågått under ett år för att öka patientsäkerheten i läkemedelsanvändningen på äldreboenden och inom hemsjukvård.

Bakgrunden är att Åtvidaberg ligger dåligt till i mätningar i ”Öppna jämförelser”. Användningen av olämpliga läkemedel är förhållandevis hög, liksom antalet patienter som använder tio läkemedel eller fler.

Inom ramarna för projektet har receptarien Camilla Silfverberg varit anställd för att styra upp läkemedelsanvändningen och utbilda personalen i läkemedelsfrågor.

Ett huvudmål var att läkemedelsgenomgångarna som görs skulle minska antalet läkemedel bland de äldre, samt antalet olämpliga läkemedel.

För att nå dit infördes skattningsskalan PHASE-20 vid läkemedelsgenomgångarna. Det är ett verktyg för att identifiera symtom som kan ha samband med läkemedelsbehandling, till exempel biverkningar, interaktionseffekter och över- eller underbehandling.

– Min huvuduppgift har varit att sammanställa och analysera svaren från enkäten och diskutera med sköterskorna som rondar med läkarna för att se till exempel vilka onödiga läkemedel som kan sättas ut, berättar Camilla Silfverberg.

Men när resultaten utvärderades visade det sig att insatserna inte lett till att antalet läkemedel hos de äldre minskat. Enligt en rapport har projektet ”inte bidragit till att läkare i större utsträckning tagit ansvar för den höga läkemedelsanvändningen”.

– Det ser vi som ett misslyckande, säger Camilla Silfverberg.

Hon berättar att hon från läkarhåll mött ett visst motstånd mot förändringar.

– Vi som farmaceuter kan lyfta läkemedelsproblem med läkarna, men i slutänden är det ändå deras ord som gäller. Vill de fortsätta med vissa läkemedel har vi inget att sätta emot, säger Camilla Silfverberg, som tillägger att de nu har läkare med en mer lyssnande inställning.

Däremot märktes en rad andra positiva effekter av att ha en farmaceut på plats.

Avvikelserna, som tidigare legat på en hög nivå, minskade markant under projektperioden jämfört med samma period året innan.

Läkemedelshanteringen har stramats upp och fått tydligare rutiner, och sjuksköterskor och undersköterskor har fått bättre koll på hur de ska göra.

– Eftersom jag har varit ute på avdelningarna och delat dosetter, har jag kunnat haffa personal i farten och påmint om vad de ska tänka på. Till exempel: Har du kollat i dosetten och jämfört med patientens läkemedelslista så att det stämmer? Omsorgspersonalen är ju vår sista hand som kan kontrollera att allt blir rätt, säger Camilla Silfverberg.

Hon har även lagt ner ett stort arbete för att läkemedlen ska förvaras på rätt sätt, där det framkom stora brister i början. Till exempel att ögondroppar och flera andra läkemedel som ska förvaras i kyl inte gjorde det.

– Förutom att jag tog över dosett-delningarna och alla läkemedelsbeställningar från apoteket, så tar jag tar emot varorna och lägger dem på rätt ställe. Det är bättre att jag, som har det i huvudet, gör det i stället för att sköterskorna måste läsa på förpackningarna, säger Camilla Silfverberg.

Att hon tog över läkemedelsbeställningarna gjorde även att samarbetet med apoteket började flyta smidigare. Tidigare faxade sköterskorna in alla beställningar utan att till exempel kolla om det fanns ett aktuellt recept, vilket gav merarbete för apoteket.

Camilla Silfverberg har även hållit ett antal utbildningstillfällen för omsorgspersonalen, om till exempel symtom vid läkemedelsbiverkningar. Och en effekt, enligt projektrapporten, är att personalen inom omsorgen fått ett ökat intresse för läkemedelsfrågor, även om detta inte mätts.

– Men det märks tydligt. De har blivit mer frågvisa, säger Camilla Silfverberg.

Projektet är avslutat, men sedan den 1 september har hon en permanent tjänst som farmaceut i Åtvidabergs kommun. Och det är en sällsynthet, konstaterar Camilla Silfverberg.

– Jag känner bara till någon enstaka till farmaceut som jobbar i kommun. Det känns väldigt roligt att få fortsätta det här arbetet.