Ska förbättra dialogen kring restnoteringar

I somras restnoterades litium, som är ett mycket viktigt läkemedel för personer med bipolär sjukdom. Larmen kom i början av juli, då det stod klart att när apotekshyllorna var tömda skulle de inte gå att fylla igen förrän i mitten av augusti. Eftersom det inte finns någon bra ersättningsprodukt i Sverige skulle konsekvenserna bli mycket allvarliga för den berörda patientgruppen.

Men så blev inte fallet. Läkemedelsverket valde att göra ett snabbt dispensgodkännande av en norsk förpackning, vars bipacksedel inte var anpassad för svensk marknad, samt gav så kallade kliniklicenser, där en klinik får tillstånd att förskriva licenspreparat till alla sina patienter, utan att behöva söka tillstånd för licensförskrivning för varje enskild patient.

Med dessa åtgärder kunde svenska patienter få tillgång till lager av litium som fanns utomlands. Såvitt känt blev ingen patient utan läkemedlet med dessa åtgärder, men händelsen satte fokus på att läkemedelsbrister är en reell fara för patientsäkerheten.

Nu ger regeringen Läkemedelsverket ett uppdrag att förbättra informationsgången vid läkemedelsbrister. Syftet är att skapa kanaler där berörda parter snabbt kan kommunicera kring kommande eller aktuella läkemedelsbrister och på så sätt dämpa följderna. Uppdraget består av två delar.

I första delen ska Läkemedelsverket föreslå former för hur man kan trimma kommunikationen mellan myndigheten och andra aktörer som spelar roll i den kedja som borgar för att patienter ska få sina läkemedel. Denna del av uppdraget ska vara redovisad till regeringen senast 31 januari 2020.

– Vi har ett embryo till samarbete, med till exempel regelbundna möten med representanter för regionerna, men nu ska vi fundera igenom hur ett sådant samarbete ska se ut för att fungera bäst och få bättre tryck i förloppen när en läkemedelsbrist uppstår, säger Maja Marklund, direktör för verksamhetsområdet användning på Läkemedelsverket.

– Det kan kanske behövas olika struktur vid olika händelser. Alla restnoteringar är ett problem, men i olika utsträckning, och alla riskerar inte att leda till allvarliga konsekvenser. Det kanske bör finnas olika nivåer av de åtgärder som behöver göras och vilken kommunikation som i så fall krävs, fortsätter hon.

I uppdragets andra del ska Läkemedelsverket se över sin egen information till andra berörda parter när det råder risk för brist av något läkemedel till följd av restnotering eller annat. Den delen av uppdraget ska vara redovisad senast 30 juni 2020.

Därutöver kan Läkemedelsverket lämna förslag på saker som bör förbättras inom området, till exempel om det behövs ytterligare utpekade mandat eller regeländringar.

– Kanske skulle någon behöva ha mandat att besluta om förflyttning av läkemedel inom landet vid en allvarlig bristsituation. Det är exempel på något som behöver diskuteras, säger Maja Marklund.

Sedan februari 2018 finns en lista över aktuella och avslutade restnoteringar på Läkemedelsverkets hemsida. Där finns just nu över 350 läkemedel listade, alltså produkter som antingen redan är slut hos leverantören eller väntas ta slut inom kort. Dessutom listas över 900 läkemedel som varit slut någon gång sedan 2018.

Det som Läkemedelsverket nu ska utreda kommer inte ha någon effekt på antalet restnoteringar i sig. De anses allmänt bero på att läkemedelsförsörjningen numera är en fragmenterad verksamhet, där många olika aktörer gör sin lilla del – och då alla vill ha så små lager som möjligt gör det verksamheten skör.

– Det krävs helt andra ramar för att försöka få ned förekomsten av läkemedelsbrist. Det är något vi försöker diskutera och samarbeta om på EU-nivå. Det är en mycket komplex fråga, säger Maja Marklund.

Här kan du läsa regeringsuppdraget.