Som farmaceut på apotek är det inte sällan att man flera gånger under en arbetsdag expedierar Sobril, Xanor och Stesolid, så kallade bensodiazepiner. Bensodiazepiner har ända sedan de introducerats på marknaden varit väldigt populära och är idag bland de mest förskrivna läkemedlen i Sverige. Behandling av ångest, oro och sömnsvårigheter har visat sig effektiva och välstuderade med dessa läkemedel.
Men trots den höga användningen och erfarenheten som finns med bensodiazepiner, är denna läkemedelsgrupp högst problematisk; med anledning av deras höga beroendepotential och utsättningssymtom. Idag uppskattas ungefär 65 000 personer ha ett läkemedelsmissbruk i Sverige.
Bensodiazepiner ska enligt behandlingsrekommendationer endast förskrivas som sista alternativ och användas under en begränsad period för att undvika beroendeutveckling, vilket oftast inte är fallet inom vården. Detta är något som ter sig märkbart för farmaceuter eftersom de är mellanhanden mellan vården och patienter och därmed ser trenden av ökad förskrivning samt bristen på uppföljning vid expediering.
Enligt Läkemedelsboken ska behandlingstiden för Stesolid vara så kort som möjligt där en utvärdering av patientens tillstånd ska ske efter högst fyra veckor. Generellt sett bör behandlingen inte pågå längre än tolv veckor inklusive nedtrappningen. Många kunder som kommer till apoteket har stått på Stesolid i flera år och har inga aktuella nedtrappningsplaner. I dessa fall är det viktigt med nedtrappning och behandlande läkare bör göra upp en plan med patient för att minska risken för utsättningssymtom och återfall.
Bensodiazepiner är på gott och ont. Visserligen är de patienter som får läkemedlen förskrivna naturligtvis i behov av dem; men behandlingstiden bör kontrolleras och följas upp av behandlande läkare för att minska risken för beroendeutveckling.
Ny statistik har visat att användningen av många hypnotiska bensodiazepiner har minskat under de senaste åren efter att nya riktlinjer och behandlingsrekommendationer togs fram mellan 2009 och 2010. Trots att bensodiazepiner har minskat stadigt har en ny trend upptäckts; nämligen att bensodiazepinbesläktade läkemedel (Z-substanser) som Imovane och Stilnoct har ökat.
Detta tyder på att behoven av dessa läkemedel fortfarande är densamma men att trenden har övergått till de besläktade substanserna. Z-substanser medför också risk för beroendeutveckling och även där bör behandlingstiden vara så kort som möjligt inklusive nedtrappning.
Selektiva bensodiazepiner med lägre risk för beroendeutveckling och smalare biverkningsprofil är under utveckling. Dessa kommer förhoppningsvis att lösa många av beroendeutvecklingsproblemen men under tiden måste förskrivningen, användningen och uppföljningen skärpas för att antalet läkemedelsmissbruk ska minska.
Som farmaceut på apotek kan det ibland kännas som att expedieringen av bensodiazepiner och Z-substanser sker i nästan lika stor utsträckning som vanliga blodtryckssänkande läkemedel och Alvedon. Ska det verkligen vara på den nivån och vad är egentligen farmaceutens roll kring rådgivning och säkerställande av rätt användning av dessa läkemedel?
Fatima I. Faras är receptarie och läser just nu mastersprogrammet i farmaci vid Umeå universitet. Hon har tidigare gjort ett examensarbete om bensodiazepiners beroendeframkallande potential.
