“Både läskigt och lite overkligt”

Så här två veckor efter fullmäktigemötet där jag valdes till Sveriges Farmaceuters ordförande känns det fortfarande både läskigt och lite overkligt. Läskigt eftersom det innebär ett väldigt stort ansvar att företräda mer än 7 000 kollegor, och overkligt eftersom jag aldrig varit fackligt aktiv (men åtminstone medlem i förbundet i nästan 40 år).

Men jag hoppas på stort stöd från sektioner, styrelse och kansli samt många inspel och frågor från medlemmar i hela landet.

Jag ser nu fram emot mitt första styrelsesammanträde under den här veckan. Det är en diger dagordning, inte minst är det bråttom att se till att arbetet med att uppdatera stadgarna inte stannar av.

De nya stadgarna ska vara färdiga i god tid före vårt extra fullmäktige i höst, så att de hinner diskuteras av alla medlemmar. Dessutom ska alla kommentarer och förslag hinna arbetas in, så att fullmäktige har riktigt bra dokument att ta ställning till.

Den andra riktigt stora punkten är det strategiska programmet för perioden 2018–2020. Här är en av de stora utmaningarna som vi har framför oss att identifiera ett antal frågor som är gemensamma för alla medlemmar.

Erfarenheten från fullmäktigemötet är att det i viss utsträckning är olika frågor som är viktiga i de olika sektionerna. Men ska vi som litet förbund ha en stark röst i debatten måste vi enas om vad som är viktigt för alla farmaceuter på lång sikt. Det är ett arbete som påbörjas nu och som kommer att dominera mina tankar de närmaste månaderna.

Jag hoppas att jag har en fördel av att jag arbetat i många delar av farmaceutyrket. Jag började som receptarie-elev 1977 eftersom jag var nyfiken på apotekarutbildningen, men tyckte det var ett stort steg utan att veta vad en apotekare är och gör.

Att jag var den första i släkten som läste på universitet bidrog nog också till min osäkerhet. Jag hade en fantastisk tid på Apoteket Lejonet i Uppsala och därför blev det apotekarlinjen.

Efter examen jobbade jag först på Apoteket Lejonet i Åmål och därefter på sjukhusapoteket i Varberg innan längtan tillbaka till Uppsala blev för stor. Där var jag först på Pharmacia innan jag lockades till Nordiska läkemedelsnämnden. Under tiden där var jag utlånad två år som huvudsekreterare i Läkemedelsförsörjningsutredningen med Margit Gennser som utredare.

Därefter etablerade jag Paranova i Sverige innan jag gick till MSD, där jag i mer än 15 år var en del av ledningsgruppen.

Varför berättar jag det här? Jag vill visa att jag sett farmaceutyrket från många sidor. Jag hoppas därför att jag kommer att känna igen mig i många professionsdiskussioner, men inser att jag har mycket att lära när det gäller den fackliga delen.

Jag är ödmjuk inför uppgiften som förbundsordförande och att representera så många. För att lyckas är jag beroende av en bra dialog med högt i tak och jag tar med glädje emot alla typer av inspel – såväl positiva som kritiska – om hur det är på just din arbetsplats och vad som kan bli bättre, vilka frågor som är viktigast att driva, och självklart också vad Sveriges Farmaceuter kan bidra med.

Tack för förtroendet! Jag vill passa på och önska dig en riktigt god jul och ett gott nytt år!