I recepturen kan jag lära mig mycket, vilket kan låta motsägelsefullt när min primära uppgift är att fylla funktionen för läkemedelsupplysning.
Även om många kunder mest pratar om husdjur och fritidsintressen, nås jag ibland av spännande anekdoter med kopplingar till apotek. Då kan jag inte dölja min förtjusning och lyssnar intresserat på historierna från svunna tider som kunderna entusiastiskt berättar.
Jag minns särskilt Mariann, en tjusig dam som med självsäkra steg klev fram till mig i recepturen. Jag imponerades av hennes ålder på över 90 år och det var glädjande för mig att se hur pigg hon var.
I vanlig ordning försökte jag påbörja en dialog med henne kring generikautbyte och läkemedel. Dock dröjde det inte länge förrän Mariann berättade för mig att hon var farmaceut. Det var tydligt, här behövdes inga långa förklaringar. Mariann hade full koll på sina läkemedel oavsett hur förpackningarna såg ut.
Andra gången jag stötte på Mariann i recepturen var jag beredd på att möta en farmaceut. I stället för att diskutera generikautbytet frågade jag hur det kom sig att hon blev farmaceut, nyfiken på att få höra ännu en spännande historia. Blickarna från andra de väntande kunder som vi båda känd, tillät bara ett kort samtal.
Helt upprymd av mötet, gjorde jag något jag aldrig tidigare gjort. Jag frågade Mariann om hon kunde tänka sig att fortsätta samtalet med mig privat.
Till min stora förtjusning sa hon ja!
En eftermiddag möttes vi över en fika hemma hos Mariann. Jag kände mig varmt välkommen även om det var ovant att möta henne i civila kläder, utan den vita rocken. Jag hade lånat ”Den farmaceutiska utbildningens historia i Sverige” på biblioteket för att bättre förstå hur det var förr.
Vi bläddrade i boken och fastade över ett protokoll från en apotekarexamen daterad 1746. Vilken lättnad jag kände när ingen av oss begrepp oss på den gammaldags svenska med många inslag av latin.
Mariann utbildade sig till receptarie i slutet av 40-talet då utbildningen fortfarande hölls i Stockholm. Arbetsmarknaden för en nyutexaminerad farmaceut var suverän och Mariann berättade om hur lätt det var att få jobb på apotek.
Trots åldersskillnaden var det uppenbart att Mariann och jag hade mycket gemensamt. Förutom att båda vi är stolta över att vara farmaceuter, var vi också överens om att värdesätta kundkontakten högst.
Mariann berättade också om känslan när hon hade lyckats vända en sur kund till en glad kund. Jag beklagade mig över hur diskussioner kring generikautbyte ofta dominerar dagens kunddialogen, varpå Mariann berättade om egna likdanande utmaningar.
Återigen blev jag upprymd över hur väl vi kunde förstå varandra och jag blev förvånad över alla våra likheter. Samtalet med denna fantastiska kvinna gav både hjärtliga skratt och värdefulla insikter.
Isabella Stenmark
Lyssningstips!
Vad sökte kunden som på apoteket bad om ”en halv böj”? Vad betyder egentligen Taraxacum vulgaria? Lyssna på Isabella Stenmarks intervju med Mariann Sellmann i nya avsnittet av Farmaceutpodden.
