Förra veckan blev jag sjuk och behövde läkemedel på recept. Att besöka vårdcentralen fanns inte på kartan då jag inte hade tid för det, men så kom jag på att jag kunde ringa läkaren via en onlinetjänst.
Sagt och gjort, jag klämde in ett videosamtal med en läkare på bussen där jag fick sträcka ut tungan och lysa med telefonens ficklampa ner i svalget.
Läkaren skrev ut två läkemedel och avslutade samtalet efter drygt tre minuter. I onlinetjänstens app fanns alternativet ”Beställ dina receptbelagda mediciner direkt hem” vilket jag självklart utnyttjade.
När paketet kom via ombud nästa dag, slog det mig att jag inte träffat någon fysiskt under hela vägen. Trots att det var oerhört smidigt för mig, känns det lite märkligt. I synnerhet då ett av de läkemedel jag fått på recept är narkotikaklassat, med hög beroendepotential.
Den era vi lever i är ofta synonym med ”The-Internet-of-Things”, på gott och ont. Att digitaliseringen även skulle nå vår bransch var något jag inte reflekterat över särskilt mycket tidigare, och de få gånger det skett nådde tankarna inte längre än att vi kanske någon dag skulle kunna ersättas av robotar.
Det jag missade då var vilken flexibilitet som digitaliseringen medför.
I dag kan du via olika onlinetjänster få information om när ditt recept löper ut, hur lång tid du har kvar på högkostnadsskyddet, nästa tillfälle för uthämtning av läkemedel, med mera. Tjänster som tidigare krävde besök på fysiskt apotek.
I USA har FDA godkänt en smartphone-app för monitorering av typ 2 diabetes, vilket reducerar dyra specialistbesök.
Kort sagt medför digitaliseringen mycket gott, men jag hoppas starkt att den inte sker på bekostnad av kvaliteten på vården.
Fihima Yusuf
Kort om Fihima Yusuf
Bor: Stockholm.
Utbildning: Läser apotekarprogrammet vid Uppsala universitet.
Fritidsintressen: Fritiden består till största del av kompishäng.
Därför valde jag att engagera mig fackligt: För att kunna vara med och påverka i frågor som är relevanta för min framtida arbetsplats, men även frågor som berör en som student.
