Apotekarsocieteten har i sitt bibliotek för närvarande 62 memoarer, biografier och intervjuer av tekniker, receptarier och apotekare. Den senast tillkomna är av Oskar Landgren född 1921, som berättar om förhållandena åren 1938 till1985. Han började som elev på Fläkta Örn i Malmö.
Ett jobb var att dispensera papperskapslar med 1 g acetylsalicylsyra. En meterhög tunna skulle fyllas inför vinterns förkylningskunder. Puh!
Att som elev ställa frågor uppskattades inte av alla farmaceuter. En blev så irriterad att han gick till chefen och sa att ”elever borde hämtas från etablerade köpmansfamiljer och inte från bondlandet, där man inte hade en aning om vare sig kundbehandling heller handel”.
Givetvis fick inte någon information ges till kunderna och allt skulle förvaras i skåp och lådor bakom disken. Ännu på 1960-talet då han avancerat till innehavare av apoteket i Burträsk fick han nedslag av en inspektör för att han hade blöjpaket och nappar utanför disken. Apoteket skulle inte se ut som en färghandel eller en konsumbutik.
Som färdig apotekare blev arbetsuppgifterna varierande. En udda uppgift var under hans tid på apoteket Lejonet i Malmö och bestod i att kontrollera att tankfartygens tankar var fria från bensin innan de anlöpte Malmö kaj.
En lång slang från ett mätinstrument sög in luft och eventuella ångor, vars förekomst aktiverade instrumentet. En gång fick han via lotsbåt äntra en tanker till havs utanför Trelleborg och följa med till Stockholm för provtagning innan angöring.
Efter anställning på fem olika apotek sökte han och fick personligt privilegium, det vill säga blev innehavare av apoteket, i Vännäs. Det innebar lägre inkomst och ökande skulder. Under efterföljande innehav av apoteket i Burträsk ökade skulderna än mer så att när han erhållit privilegium på apoteket i Emmaboda inte fick banklån för att överta apoteket. Till slut gjordes en uppgörelse med Apotekarsocieteten och en 10-årig avbetalningsplan.
Landgren hann vara med om förstatligandet av apoteken. De som verkligen vann på detta var enligt honom innehavarna, som fick betalt för inventarier och en bra fast månadslön. Mest irriterade han sig på huvudkontorets rationaliseringsiver.
En gång ringde de från huvudkontoret och frågade varför Emmaboda hade dubbelt så hög telefonräkning som Mörbylånga trots motsvarande omsättning. Det kanske beror på att vi ringer mer, svarade Landgren.
Anders Cronlund
Ordförande för Apotekarsocietetens sektion för farmaci- och läkemedelshistoria.
