Från botten till toppen

Hej, hoppas att ni har en trevlig skol- eller arbetsvecka. Idag skriver jag, Ava, i bloggen och ämnet är hur man lyckas vända på sina studieresultat.

Många av oss studenter har vid ett eller flera tillfällen underkänts på våra tentor, ibland är det en och samma tenta som man underkänns på flera gånger.

Tålamodet, självkänslan och motivationen kan sjunka rejält av dåliga studieresultat.

Jag har själv varit i den sitsen flera gånger; vissa gånger på grund av tidsbrist och andra gånger på grund av att ens fokus i studierna legat på fel delar av kursen. Bland alla laborationsrapporter, PM, vetenskapliga artiklar och muntor kan det bli svårt att klämma in tillräckligt med tentaplugg, speciellt om man även försöker balansera skola med jobb eller socialt liv.

Det tog mig ett tag att lyckas hitta nyckeln till balans och motivation. Efter dåliga studieresultat det första året på apotekarprogrammet fick jag nog. En förändring i plugget och livet behövdes göras, frågan var bara vad?

Jag började med att prioritera skolan över familj och vänner. Jag hittade en plats i Stockholm där jag kunde sitta och plugga till sent på natten och om en vän ville ses fick de komma under middagspausen.

Familjen låg och sov när jag kom hem och jag gick upp innan de vaknade. Hade jag tur hann jag träffa min mamma någon gång under månaden över en gemensam frukost.

Fredagskvällarna och helgerna spenderades på jobb och plugg, vardagarna spenderades på universitetet och efter lektionerna fortsatte jag att plugga tills klockan blev 12 på natten.

Under vissa kurser dygnade jag tre gånger i veckan. Jag började klä mig i mjukisbyxor och hoodtröjor, sminkade mig alltmer sällan för att spara så mycket tid som möjligt till sömn.

Allt detta gav resultat. Positiva resultat. Lyckan av att se kurs efter kurs klaras av gav en tillfredsställande känsla. För många kanske dessa uppoffringar för att klara av tentor inte behövs, men i mitt fall var denna disciplin nyckeln till framgång i studierna. Jag hade mottot ”missar jag en dag, missar jag alla”.

Många gånger har jag sett studenter vilja ge upp efter dåliga studieresultat. Personer som gjort samma tentor gång på gång, men som tyvärr inte lyckas.

Frågorna man måste ställa sig är om studierna är högsta prioritet; vill du lyckas lika mycket som du vill andas? Har du en vision? Kan du se dig med examen i handen om X antal år? Har du funnit en studievänlig miljö eller sitter du och pluggar på platser där du inte kan fokusera?

Tycker du om det du pluggar? Om inte, vad beror det på? Att sitta och plugga till ett yrke man inte finner utmanande, roligt och intressant gör det inte lättare att klara av kurserna.

Försök se om det finns distraktioner som hindrar dig från att fokusera helhjärtat på studierna. Att ge upp kommer inte få dig att bli godkänd på tentan och man kommer inte heller att klara av studierna om man inte identifierar vilka fel man begått tidigare. Dra lärdomar från var och en av de underkända momenten. Och kom ihåg att från botten finns det bara en väg att gå och det är mot toppen, hur klyschigt det än låter.

De farmaceutiska utbildningarna är krävande, men av en god anledning. Våra framtida jobb är mycket viktiga i samhället. Vi ska försöka bota sjuka, lindra deras sjukdomssymtom och finna nya läkemedel mot sjukdomar som idag inte kan behandlas tillräckligt bra.

Vi ska bli läkemedelsexperter.

Låt mig understryka ”experter” i ordet läkemedelsexperter. Ingen annan yrkesgrupp har den kunskapen om läkemedel som vi besitter; självfallet blir utbildningen krävande. Det är viktigt att inse att det är en ansvarsfull roll man är på väg mot, gör man inte det blir det svårt att finna motivation till att studera så hårt.

Jag har senare även insett att det inte heller skadar att umgås med vänner då och då, tvärtom det kan ha en positiv effekt på ens studier. Man får en liten paus från studierna som i många fall kan vara välbehövlig. Man laddar om batterierna och kan fokusera mer när man pluggar; risken finns annars att bli utbränd med ett så intensivt schema som jag körde på.

Däremot är det viktigt att vara omgiven av personer som förstår ens ambitioner, schema och som tror på en. Att avlägsna sig från “toxiska” personer som matar en med negativa tankar är bland det viktigaste man kan göra. Umgås med personer som säger ”jag tror på dig”, ”kämpa på” och ”ge inte upp”.

Att även sluta umgås med så kallade tidstjuvar är extremt viktigt. Det är roligt att hitta på aktiviteter med sina vänner men om man spenderar sin tid, som ska gå åt plugg, på att till exempel gå på bio eller dylikt, kommer det endast att drabba en negativt. Det påverkar inte dina vänner, bara dig. Många gånger förstår också de flesta när man säger att man inte har tid; det handlar bara om kommunikation.

Som jag tidigare nämnde jobbar jag även vid sidan av studierna. I mitt fall blev jobbet på Postnord min fritid; jag kunde sluta tänka på plugget och bara fokusera på att sortera post rätt.

På mitt nuvarande jobb, ett apotek i Stockholm, får jag i stället en möjlighet till att lära mig mer om min framtida bransch, testa mina kunskaper och göra det jag älskar mest av allt, att hjälpa folk.

En annan möjlig paus från plugget och jobbet är att åka utomlands under vintrarna och somrarna. Man kommer tillbaka redo för nya tag och med en fin bränna på köpet. Det kan vara svårt att hitta tid och budget för en resa under terminerna, men jag kan utifrån egna erfarenheter säga att det faktiskt ger bättre studieresultat.

Idag ser mitt schema lika intensivt ut, skillnaden är att jag har tid för annat än studier. Jag missar inte lika många födelsedagar längre, träffar familjen hela tiden hemma och har tid att träffa vänner någon gång i månaden. Jag har även tid för mitt fackliga arbete. Men den intensiva perioden av plugg var nödvändig för mig.

Genom att ständigt påminna sig om varför man studerar så hårt, varför man vill bli farmaceut och sätta delmål orkar man ta sig igenom sena nätter och tidiga morgnar. Man orkar resa sig upp igen efter att ha fallit av ett U på en tenta. Man orkar fortsätta kämpa.

Och någon gång, mitt i allt slit, lyckas man.

Ava Joher