Tre gnäll i en smäll

Landstingen gnäller för jämnan över dyra kostnader för inhyrning av läkare och sköterskor.

Att bemanningsföretag kunnat erbjuda personal beror på landstingens dåliga personalpolitik och i viss mån på bristen av utbildad sådan.

I en strävan att hålla kostnaderna nere har flertalet Stockholmssjukhus bildat kartell för att inte bjuda över varandra lönemässigt.

Två exempel från bekantskapskretsen bakom bristen på specialistsjuksköterskor: En vill ta en veckas semester i oktober – svaret är nej. Först när hon hotade med att säga upp sig beviljades ansökan.

En annan specialistsjuksköterska fick tjänstledigt från sin avdelning därför att sjukhusledningen utsett henne att representera sjukhuset i ett landstingsprojekt. Projektet kunde inte sätta hennes lön, vilket fick göras av avdelningen. Där hade hon ju inte arbetat så någon löneökning över basnivån var inte möjlig.

Läkarkonsultationer på nätet, Kry, Min doktor med flera, startades för några år sedan av framtidsinriktade entreprenörer. I likhet med alla innovatörer försökte företagen bakom dem tjäna så mycket pengar som möjligt i början, väl medvetna om att konkurrenter snart dyker upp.

Konsultationerna fick kritik, som nyheter ofta får, och SLL sänkte deras ersättningar. Nu efterapar SLL föregångarnas projekt och startar egna konsultationer på nätet – tryggt med skattefinansiering i ryggen.

Det är den offentliga sektorns klassiska beteende. När Sverige hade endast en radiokanal startade uppfinningsrika entreprenörer radiosändningar från Radio Nord och Radio Syd från internationellt vatten. Regeringen svalt ut dem genom att hindra transporter till fartygen från svenskt territorium. När detta lyckats kopierade Sveriges Radio konceptet och startade en andra kanal, Melodiradion.

Det tredje gnället gäller priset på receptbelagda läkemedel utanför läkemedelsförmånen (fri prissättning har alltid gällt för det receptfria sortimentet). Eftersom även apoteken får lägga olika marginaler på dessa kan prisskillnaderna bli stora. Jag har inga problem med det. Livsmedelspriserna skiljer sig också stort över landet och mellan butiker. Trots att vi i genomsnitt handlar för drygt 23 000 kr livsmedel per person och år (barn inräknade som person) är det i stort omöjligt att jämföra priserna.

Det närmast man kommer är när någon pensionärsorganisation jämför kostnaden för en matkasse på en ort. Eftersom apotekskunden oftast söker ett speciellt läkemedel utanför förmånen bör alla kedjorna tydligt upplysa även om dessa priser. Det kan komma till stånd genom policybeslut i Sveriges apoteksförening, reportage i massmedia eller genom lagstiftning. Sedan får kunderna anstränga sig att jämföra butiker som vid alla inköp vid sidan av systembolagets.

Anders Cronlund