Apoteksjobbet som alla borde vilja ha

Barnen sover och jag rullar köttbullar och lyssnar på en podd med Johan Olofsson.

I detta digitala e-handelsamhälle är jag väl lika digital som Johan som springer själv med hemleverenser: det här är kanske den tionde podden jag lyssnar på i mitt liv. Och ändå jobbar jag på eHälsoinstitutet!

Att jag lyssnar beror på att jag ska få höra Johan berätta hur han räddar benet på en kund, och för att jag skulle vilja vara den som gör det. Och för att jag skulle vilja att du och du också är den som gör det.

Våra vägar möttes en gång i samband med bildandet av det insomnade Apotekarsällskapet. Vi var unga ambitiösa apotekare som såg avregleringen som en möjlighet att bygga just sådana apotek som Johan är en av mycket få som gör idag.

Och vi trodde att det krävdes högre krav på kompetens än vad avregleringen landade i, för att bygga förutsättningar för det. Så vi bildade en förening och vi demonstrerade utanför Rosenbad.

Och idag driver Johan det där stamkundsapoteket som jag drömde om; mitt skulle ha hetat Apoteket Månen (vi månar om dig). Det där som gör det möjligt att ge det som kunderna behöver, fast de inte ber om det.

För att apotekarens kunskap och kundens förtroende möjliggör en dans som leder fram till att problem löses. Och då menar jag inte förtroende för att någon gör rätt jobb med att läsa receptet och expediera rätt vara, utan förtroende som i att välkomna frågor som inte verkar höra dit för att man vet att apotekaren brukar kunna hjälpa en. Och då menar jag inte bara kunskap om biverkningar, förpackningsstorlekar och doseringsintervall, utan om övriga sjukdomar, personlighet och vad som är viktigt för kunden.

Jag har inget apotek, och det är jag förvisso glad för. Jag får jobba med det jag älskar och jag får utveckla det, precis som Johan gör med sitt. Men jag är tryggt anställd i en stor organisation och fri att ta föräldraledigt. Jag kan idag inte se att apoteken i allmänhet ska kunna bli så där som Johans är, och som skulle krävas för att verkligen bli en del av vården. Det är bara eldsjälar som kan driva en sådan verksamhet, och såna finns det alltid för få av.

Jag kan leva med den pessimistiska synen eftersom jag ser det lite som att jag lämnat apoteksvärlden. Jag verkar där jag står istället, och försöker förbättra för kunderna genom att flytta apotekarna in i mottagningsverksamheten. Kanske är min kamp lika naiv, men så länge jag är min egen eldsjäl ser jag inte det.

Men tänk om det är så som både jag och Johan tror – att så mycket hänger på det personliga mötet. Då måste det väl vara smartare att kompetensen är på apoteket dit kunderna kommer, istället för instängda på en mottagning dit de måste kallas?

Ja, men så får jag en idé när jag lyssnar. Om kunderna handlar på nätet (som jag själv just gjort, även receptbelagt! Jag jobbar ju trots allt på eHälsoinstitutet), ja då kanske det inte är så fel att vi finns på mottagningen.

Jag har lite grann tappat intresset för vad som händer och sker med apoteksmarkanden men Johan ger mig idén om möjligheterna med en differentierad handelsmarginal; För det borde ju vara självklart att man inte ska få samma marginal när man inte kan dansa, ens på pappret. Och det fina är att de pengar landstingen sparar på att invånarna handlar på nätet (med lägre marginal) kan de anställa farmaceuter för.

Drömmen om Apoteket Månen släppte jag ganska snabbt, jag är nog inte sån entreprenör.

Men en gång sökte jag faktiskt jobb hos Johan, som säger sig söka Sveriges bästa apotekare. Så kaxig var jag 2012 och Johan var smart nog att förstå att jag tyvärr delvis sökte jobbet av fel anledning. Jag sökte mig mer bort från något än till något. Men nu har jag världens bästa jobb, (samma som då!) så jag hoppas att han ger mig en ny chans om jag söker igen.

För då skulle det vara för att jag fortfarande tycker att det verkar vara så roligt att jobba som Din apotekare. Jag tror att det är det apoteksjobbet som alla skulle vilja ha, men få är förunnade.

Jag hoppas att vi inte alla ska behöva rädda ett ben för att känna att jobbet är meningsfullt, men i alla fall att vi har förutsättningarna. Då skulle det lysa i flera ögon.

Malin Johansson Östbring