Läkarna, apotekarna och staten
BLOGG: Över tid har läkarnas makt över apotekssektorn försvunnit. Idag är det staten och dess myndigheter som vakar över apoteken, berättar farmacie doktor Anders Cronlund i en historisk tillbakablick.
Apotekarna på apotek och senare även farm kand. och receptarier har haft en underordnad roll till läkarkåren.
Förhållandet går tillbaka till 1688 års medicinalförfattningar i vilka apoteken ställdes under läkarnas tillsyn.
De senares inflytande över apoteksväsendet fortsatte genom seklerna, senast via Medicinalstyrelsen. I denna hade läkarna stor makt. Styrelsen bestämde om allt från apoteksetableringar, bemanning, utnämningar och drift.
1968 slogs Medicinalstyrelsen ihop med Socialstyrelsen, som hade bildats 1913, och läkarnas inflytande minskade drastiskt till förmån för politikers.
Med Apoteksbolagets bildande ett par år senare upphörde i praktiken läkarnas makt över branschen helt. I bolagets styrelse fanns ingen läkare bland ordinarie ledamöter.
Apoteksbolaget innebar en succesiv likriktning av apoteksverksamheten när innehavaren inte längre bestämde över lager, lokaler, bemanning mm. Företagets normer hade större genomslag än vad Apotekarsocieteten haft tidigare. Ett uttalat mål var samarbete istället för underordning vad gäller läkarna, framför allt mot bakgrund av sjukhusfarmacins och vårdcentralernas utbyggnad.
Den alltmer centraliserade tillverkningen gav tid för utveckling av information kring läkemedel samt specialiserade tjänster som informationsapotekare, egenvårdsansvariga med flera. Detta innebar en omdisposition av apotekarnas kompetens. Idag är klinikapotekarna det tydligaste exemplet på denna förändring.
Företagets affärsmässighet kom dock initialt i motsättning till den nedärvda synen på yrkesinnehållet. Under Apotekarsocietetens tid sågs apoteken i första hand stå i allmänhetens tjänst och ökad försäljning var inte ett centralt mål. Samma sak gällde till exempel Posten, som numera bedriver en vinstfokuserad verksamhet.
Läkarnas makt över apoteksväsendet kom att ersättas av statens, första via bolaget och senare via olika myndigheter.
Vad gäller utbildningen så beskars Farmaceutiska Institutets lärarkollegiums rättigheter 1964 i och med att innehåll och antagningsfrågor hamnade under dåvarande Universitetskanslersämbetet.
Men apotekarna har även bett staten om hjälp. På 1800-talet gällde det striden mot kryddkrämarna och senare mot färghandlarnas tradition att sälja läkemedel i början på 1900-talet. Senare exempel är krav på längre utbildningstid till examen och idag ekonomiskt stöd till utvidgade apotekstjänster.
Dagens apotekare har liksom läkarna litet inflytande över sitt yrkes utveckling, vare sig det gäller apotek eller industri. Men alla har möjlighet att starta eget inom nya områden.
Anders Cronlund
