Enhetligt pris bra för läkare, farmaceut och patient

Apotekens fria prissättning på receptläkemedel utanför förmånen (”U-läkemedel”) är en ganska ologisk historia.

Det är en rest av en omreglering som gick fort och där alla konsekvensanalyser inte fanns på bordet.

Frågan har varit på tapeten alltsedan Nepi-chefen Mikael Hoffmann och två kollegor väckte den i en debattartikel i Svenska Dagbladet 2013, vilket ledde till ett regeringsuppdrag till TLV och rundabordsöverläggningar.

”U-läkemedel” är ju ofta lika angelägna som förmånsläkemedel. Är det verkligen rimligt att priserna varierar kraftigt här beroende på vilket apotek du besöker?

Nej, de godtyckliga priserna på apoteket, och det krångel det innebär att kolla upp och jämföra dem, är en dålig ordning som går på tvärs mot målet om en jämlik hälso- och sjukvård.

Segmentet och problemet har dessutom växt. Det är idag allt vanligare att läkemedelsbolagen tar bort läkemedel från förmånerna eller inte ens ansöker om subvention.

Man ska komma ihåg att priserna var enhetliga på monopoltiden, och att de regleras i många andra länder. Om vi nu reglerar dessa priser igen är det i någon mening en återgång till ett normalläge.

Nya apoteksutredningens förslag om enhetliga priser på receptläkemedel utanför förmånen är därför välkommet.

Kommer detta att pressa priserna? Det är antagligen fel att hävda att enhetliga priser inte ger någon prispress alls. De enhetliga priserna kan synliggöras i journalssystem och förskrivare kan välja handelsnamn efter pris. Dessutom kan de få en bild av prisläget för skilda men för patienten kanske likvärdiga substanser. Idag har ju de flesta förskrivare ingen direkt insyn i priserna hos olika apoteksaktörer. Sannolikt kan denna förändring i sig bidra till en viss prispress.

Få, inte heller jag, lär motsätta sig att enhetliga priser bör införas tillsammans med möjlighet till utbyte när det finns utbytbara produkter. Utredningen föreslår själv att så sker på sikt. Då skulle en större prispress uppstå inom segmentet analogt med periodens vara-systemet, och färre företag välja att gå ur förmånssystemet. Som utomstående kan man tycka att den frågan rimligen borde ha integrerats i denna utredning, men ibland mal byråkratins kvarnar på ett outgrundligt vis. Istället har utbytesfrågan analyserats i en separat departementspromemoria.

Fri prissättning på receptläkemedel, där priset slår direkt mot patienten, är olämpligt, det handlar ju inte om vanliga köp- och säljvaror. Apotekens fria prissättning försvinner enligt utredningsförslaget, och när utbyte införs så kommer det att innebära ett starkt tryck mot läkemedelsföretagen, åtminstone när det gäller utbytbara läkemedel, att sänka priserna för att kunna sälja.

Apoteken då? Är det verkligen rimligt att plötsligt förändra marknadsförutsättningarna motsvarande intäkter på 100-150 miljoner kronor på årsbasis?

Sett till apoteksbranschens samlade mångmiljardomsättning är det inte ett orimligt pris för ett mer patientvänligt system.

Och. TLV har ju uppdraget att följa apotekssektorns lönsamhet, och kan vid behov justera handelsmarginalen. Antagligen blir det motiverat att göra det i samband med denna reform och därmed kan reformen bli ett nollsummespel för apoteksbranschen.

Sammantaget har förslagen både fördelar för förskrivarna, se ovan, och för apoteksfarmaceuterna, som får möjlighet att fokusera på annat än pris i kundmötet. Men patientperspektivet är det allra viktigaste.

Nils Bergeå