Meddelarskyddet är rätten att anonymt lämna information till massmedia med källskydd. Arbetsgivaren får inte efterforska vem som lämnat uppgifterna, eller bestraffa en enskild som nyttjat meddelarskyddet.
Offentligt anställda, samt sedan den 1 juli i år personer inom ”yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom skola, vård och omsorg”, omfattas fullt ut av meddelarskyddet.
Regeringen har deklarerat en ambition att utöka meddelarskyddet till andra verksamheter som är helt eller delvis offentligt finansierade. Därför tillsattes i fjol en statlig utredning, ledd av chefen för Medlingsinstitutet Carina Gunnarsson, med uppdrag att se över dessa möjligheter.
Apoteksverksamhet angavs i direktiven som en av de viktigaste verksamheterna som utredningen skulle titta närmare på.
Utredningens slutbetänkande gick nyligen på remiss. Utredningen föreslår att apoteksverksamhet i sin helhet, inklusive läkemedelsförsörjning till sjukvården, ska undantas från meddelarskyddet.
De flesta receptläkemedel som säljs på apotek ingår i läkemedelsförmånen och omfattas därmed av en av TLV fastlagd handelsmarginal. Försäljningspriset, som handelsmarginalen alltså är en del av, bekostas till lejonparten av landstingen.
Utredningen menar ändå (sidan 120) att apoteksverksamheten inte är ”direkt offentligt finansierad”, och därmed inte bör omfattas av meddelarskyddet. Dessutom hävdar utredaren att det inte går att särskilja apotekens offentligt och privat finansierade verksamhet.
Utredningen vill heller inte låta verksamhet inom läkemedelsförsörjning till sjukvård omfattas av meddelarskyddet, trots att den är offentligt finansierad.
”Att föreslå stärkt meddelarskydd i endast enstaka delar av apoteksverksamheten, såsom avseende sjukhusfarmacin och dosdispenseringen, som båda innefattar upphandlad verksamhet, är enligt utredningens mening inte lämpligt då det endast skulle omfatta en mycket begränsad del av apoteksmarknaden”, skriver utredningen.
Sveriges Farmaceuter tycker att det sistnämnda resonemanget är svårbegripligt har skrivit ett mycket kritiskt remissvar.
Förbundet pekar bland annat på att landstingen 2015 gjorde direkta inköp av slutenvårdsläkemedel för omkring 8 miljarder kronor. Därtill tillkommer offentliga utgifter för försörjningstjänster, dosdispenserade läkemedel och dostjänsten.
Detta utgör enligt förbundet sammantaget en mycket omfattande offentligt finansierad verksamhet där det är mycket angeläget med god insyn.
Kravet på att verksamheten ska vara av särskild storlek tycks ha ”konstruerats enbart för apoteksområdet och inte använts som något krav för andra verksamheter som utretts för stärkt meddelarskydd”, enligt förbundet.
Utredningens resonemang om sjukhusfarmaci är bristfälliga och innehåller argumentation som saknar relevans, skriver förbundet. Istället för en ingående analys av apoteksmarknaden använder utredningen ”samma övergripande och svaga argument som anfördes i den tidigare utredningen om stärkt meddelarskydd för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet”.
– Det är tråkigt att se att otillräcklig analys och ett omotiverat ensidigt arbetsgivarperspektiv genomsyrar det här slutbetänkandet. Dessutom finns några anmärkningsvärda sakfel som vi pekar på i remissvaret, säger Viktoria Juzovitskaja, Sveriges Farmaceuters förbundsjurist.
– Det är också konstigt att utredningen i sitt arbete inte i någon nämnvärd utsträckning tagit kontakt med viktiga sakkunniga instanser som vi rekommenderat dem att göra, exempelvis TLV, den pågående apoteksmarknadsutredningen och professionsutvecklaren på Sveriges Farmaceuter.
Viktoria Juzovitskaja betonar att dagens rättsläge kring meddelarskydd i apotekssektorn är oklart.
– Det kan mycket väl vara så att meddelarskydd i många fall kan anses gälla redan idag. Men oklarheten är inte bra. Det hade varit välkommet om den här utredningen banat väg för en tydligare lagstiftning för personal inom öppenvårdsapotek och sjukvårdsfarmaceutisk verksamhet, säger Viktoria Juzovitskaja.
