Konsten att informera är svår

I väntrummet på vårdcentralen i Flen finns en monter, som visar kaloriinnehållet i olika livsmedel som müsli, läsk, kakor med mera.

Mängden åskådliggörs med motsvarande antal sockerbitar. Inte exakt, men lätt att begripa.

Livsmedelsförpackningarnas innehållsdeklaration anger energiinnehållet i kJ.

Det är sannolikt endast någon enstaka procent av konsumenterna, som vet vad en joule är.

Ofta tar inte informationen hänsyn till objektets förkunskaper. Hur många vet var en hektopascal eller en klassettvarning innebär när SMHI kommer till tals?

Hälften av alla patienter kan enligt undersökningar inte ta till sig information från läkare eller sjuksköterskor, till exempel vad ett positivt provsvar innebär. Är beskedet bra eller dåligt?

Är farmacevternas information entydigare?

Den mesta informationen nutidsmänniskan översköljs av passerar obemärkt. Det är en nödvändighet för att inte bli galen av all reklam, alla nyheter och påståenden.

Det är förklaringen till att varningar på cigarettpaket och i vinannonser har så marginell effekt till skillnad från tillgängligheten, rökförbud och utskänkningstillstånd.

Förhållandet drabbar även uppmaningen att läsa bipacksedlar, som ofta kastas direkt utom av dem som redan är ordentliga och följsamma.

Även jättesatsningar kan sakna effekt.

En av de största vid sidan av övergången till högertrafik hade stridsropet Spola kröken. Kampanjen var ett brett samarbete mellan bland annat idrottsrörelsen, Systembolaget och försvaret, och pågick 1971 – 88.

Den kostade åtskilliga miljoner men påverkade inte supandet. Det som mest minskat supandet anses vara bilismens utbredning.

Ett annat megaprojekt var TCO:s annonskampanj mot den borgerliga regeringens planer 1992 på två karensdagar. På alla tunnelbanestationer fanns 5-6 kvadratmeter stora tavlor med en tjänsteman i pyjamas, som låg korsfäst på det gula fältet i svenska flaggan.

Annonsen vann pris, men efter en tid gjordes en enkätundersökning om ur kampanjen uppfattats. Alla tillfrågade mindes den, men nästan inga vad budskapet var.

Förra året firade Information från Läkemedelsverket, som i början hette Information från Socialstyrelsens läkemedelsavdelning, 40 år.

Skriften spelar än idag en stor roll för professioner på läkemedelsområdet. Dessvärre består sedan starten i allt väsentligt problemen kring läkemedelsanvändning som följsamhet, polyfarmaci, överblivna läkemedel med mera. Även problemen med en gemensam läkemedelslista består trots decenniers tragglande. Sak samma med ett vaccinregister.

Information kan även resultera i motsatta beteenden än det avsedda.

När jag gick i realskolan var det obligatoriskt med morgonbön innan lektionerna startade. Glömd psalmbok resulterade i anmärkning, varvid tillräckligt många sådana sänkte ordnings- eller uppförandebetyg.

Så fort jag blev myndig gick jag ur statskyrkan.

Alla politiker och storföretag håller sig idag med pressekreterare och informationsdirektörer. De fungerar som målvakter och skyfflar undan näsvisa frågor från allmänhet och intervjuare. I det långa loppet leder det till ökad misstro mot etablissemanget och framväxt av alternativa informanter.

Informationen om högertrafikomläggningen lyckades – inga dödsfall – därför att den gjorde skillnad mellan liv och död till skillnad från alla hälsoråd.

Ju mer individualiserad informationen är, desto större chans att den tas in.

Det generella är ett skäl att mycket läkemedelsinformation har svag verkan. Graviditet behandlas på alla bipacksedlar, men informationen intresserar sällan män, vilket även minskar deras intresse för övrig text. Informationen bör vara väsentlig och konsekvent.

Många användarinstruktioner nuförtiden brer ut sig om miljö och säkerhet, oftast självklarheter av typen “kasta inte batterier i en brasa”. “Pappersförpackningen sorteras som papper”.

När jag skulle baka bullar angav ett recept vete- och rågmjöl i gram men salt, sirap och kryddor i volym.

Sä stolligt att jag valde ett annat recept.

Anders Cronlund