Oops eller OBS?

Den farmaceutiska kontrollen, det vill säga den tankeverksamhet som tyst pågår i mitt huvud medan jag överväger, analyserar och reflekterar över en förskrivning, är det allra viktigaste jag gör i tjänsten.

Tyvärr syns den inte lika tydligt som den klipp-och-klistra verksamhet med fri signering som jag bedriver parallellt. Åtminstone inte förrän jag ställer en relevant fråga eller ifrågasätter en ordination.

I min roll som farmaceut, skall jag ifrågasätta när en förskrivning verkar orimlig.

Till exempel som när Nasonex nässpray förskrevs för att användas i munhålan till en kund som varken hade haft läkemedlet eller ordinationen tidigare. I just det här fallet var det korrekt.

Men tänk vad mycket tid jag hade sparat åt mig själv, kunden, sjuksköterskan och läkaren, om receptet hade märkts med ett litet SIC eller OBS.

Ofta önskar jag att SIC/OBS-märkningen förekom oftare än vad den gör. Fast det finns läkare som sköter sina förskrivningar exemplariskt och motiverar exakt vad som avviker i ordinationen, till exempel SIC dosering, ålder, indikation osv. Jag njuter av att expediera ett sådant felfritt recept.

För mig är det bekvämt när det står SIC/OBS i ett recept, då litar jag på att förskrivaren avsiktligen har gjort ett avsteg. Jag tycker att det är bra system och jag har inte reflekterat mer över detta, ända tills en apotekarstudent frågade kring vår skyldighet att kontrollera recept märkta med SIC/OBS. Hur skulle jag besvara den frågan, jag har precis erkänt att det är bekvämt när det står SIC.

Allt det vi farmaceuter dagligen gör och tar ställning till, grundar sig på vårt farmaceutiska förnuft. Jag expedierar recept med avvikande dosering utan SIC, därför att jag av erfarenhet vet att läkemedlet ofta ordineras så. Ett vanligt exempel är dubbel dygnsdos av antihistaminer. Jag har även ringt på recept märkta med SIC, därför att mitt farmaceutiska förnuft manat mig att göra det.

Exempel 1.

Tablett Imovane 7,5 mg
Dosering: 12 tabletter till natten. SIC
Farmaceuten tog trots SIC kontakt med förskrivaren och det visade sig att ett bindestreck försvunnit. Ordinationen skulle egentligen vara 1–2 tabletter till natten.

Exempel 2.

Ögon-/örondroppar Terracortril med Polymyxin B
Dosering: En salvsträng appliceras enligt ordination mot balanit. SIC
Farmaceuten tog trots SIC kontakt med förskrivaren och det visade sig vara fel beredningsform, det skulle vara salva, inte droppar.

Med facit i hand kan de två exemplen verka självklara, men farmaceuten var uppmärksam på mer än bara SIC-märkningen och gjorde en korrekt bedömning.

Jag står fast vid att SIC/OBS-märkning är ett jättebra kommunikationssystem för förskrivare och farmaceuter.

Samtidigt står jag fast vid att den farmaceutiska kontrollen är det absolut viktigaste vi kan ägna oss åt.

Det har inget att göra med etiketter, vita rockar eller signaturer. Det är ett arbete som varken syns eller hörs, men vars resultat är absolut avgörande.