“Lunchrummet måste få vara en fredad zon”

På Sveriges Farmaceuters seminarium i Almedalen i somras tecknade apotekskedjorna en ljus bild av arbetsmiljön på svenska apotek.

Förbundets arbetsmiljörapport från i våras, där tusentals farmaceuter uttryckte sin mening, talade ett annat språk. Sju av tio apotekare och receptarier ansåg att arbetsbelastningen ökat efter omregleringen (se Svensk Farmaci nr 1/17).

Låg bemanning, mycket ensamarbete och högt stresspåslag präglar vardagen på jobbet, enligt de svarande.

Bara i år har vi lyft fram flera exempel på krisapotek här på sajten, exempelvis här och här. I fjol slog apotekarstudenten Danial Shahrokhzadeh larm här på sajten.

Det senaste exemplet kommer från Örkelljunga. Med hot om vite på 40 000 kronor kräver Arbetsmiljöverket att Apoteket AB:s apotek Ljungen upprättar en handlingsplan för hur de anställda ska få en bättre arbetsmiljö.

Verkets inspektörer tar bland annat upp den röda lampa som lyser i lunchrummet när kötiden överstiger fem minuter.

En display som visar kötid och antalet väntande kunder kan vara motiverad – men inne i lunchrummet?

Hur tänkte arbetsgivaren här?

Lunchrummet måste få vara en fredad zon. Det borde vara självklart att personalen får möjlighet till återhämtning i en ostörd miljö.

Arbetsgivare som går så här långt i sin jakt på effektivitet visar ingen vidare omsorg om sin personal utan skjuter sig i foten. Tyvärr finns olika varianter av det här otyget hos flera av apoteksaktörerna.

Det skär lite extra i hjärtat att det är Apoteket AB, som vi alla äger tillsammans, som står för bottennappet i Örkelljunga. De borde veta bättre och vara rädd om sin personal – inte tillhöra de värsta i klassen.

På monopoltiden fanns det fog för viss kritik när det gällde kötiderna. Apoteken var alldeles för få och öppettiderna ibland snåla. Idag är apoteken fler, de har generöst öppet och väntetiderna är kortare. Kö-gnället har tystnat, tycker man ändå det går för långsamt finns möjligheten att runda det fysiska apoteket via distanshandeln. Att korta köerna på apoteken kan inte längre ses som ett samhällsintresse.

Artikeln om röda lampan igår har gett många igenkännande reaktioner på sociala medier.

Här finns en uppdämd frustration, men också flera exempel på ett slags kreativ civil olydnad.

Det är roligt att konstatera att flera apoteksanställda har tagit saken i egna händer och satt utrustningen ur funktion.

Här är några exempel:

”Jag tog ner den förbannade skylten i lunchrummet som visade hur länge kunder väntat och hur många som väntar. Min lunch kan jag väl ändå få ha utan att bli stressad av att se hur många som väntar. Min lunch – min tid”.

”Jag tejpade för med papper, papp o packtejp, det blev tystare i alla fall och med radion på så hördes den knappt”.

”Vi satte en fin bild utanpå skärmen. Den fick sitta ett år innan en ny chef tillträdde och slet ner den”.

Det här är faktiskt ett sundhetstecken. En lång rad av rebelliska kommentarer ger en samlad bild av en farmaceutkår som man inte sätter sig på.

Frågan om displayen och lampan illustrerar en målkonflikt på apotek mellan det snabba och effektiva kundmötet och en ibland tidskrävande professionell läkemedelsrådgivning i lugn och ro.

I den ena vågskålen finns effektivitet och försäljning.

Skruvar man upp stressande trafiksignaler i lunchrummet visar man att det här är det viktiga.

Men i den andra vågskålen finns två viktigare parametrar: Personalens hälsa och patientsäkerheten.

Det är dags att skruva ned displayerna och de kulörta lamporna från lunchrummen.

Nils Bergeå