Kvalitet är ofta viktigare än kvantitet.
Om en farmaceut – exempelvis en apotekare – arbetar på öppenvårdsapotek, och gör tio slarviga genomgångar av hur en inhalator fungerar, är det inte värt mycket. Men om hen gör en enda lyckosam kan det som som ringar på vattnet sprida sig till alla patientens vänner och släktingar.
Om apotekaren har fått gå vidareutbildningar och i rollspel övat på öppna frågor, och dessutom tillämpat detta kliniskt, så kan han eller hon göra en mycket stor insats.
En fråga om rökning kan då via motivationstrappan leda till att patienten tar ett kvantitativt pyttelitet, men kvalitativt viktigt, steg mot att sluta röka.
Detta förutsätter att apotekaren har tagit sitt professionella ansvar och jobbat aktivt med att få återkoppling på sitt sätt att interagera med patienter.
I den bästa av världar är apotekaren och receptarien denna altruistiska, professionella vårdare. Det är dit vi bör sikta, och jag är därför motståndare mot särskilda ersättningssystem för komplexa tjänster.
Erfarenheterna av sådana system från andra länder är blandade, och de riskerar driva oss i riktning mot att bli pengahungriga robotar.
Kristin Wisell, doktorand, Uppsala universitet
