Förra veckan skrev vi om de kriterier som föreslagits inför EU:s stats- och regeringschefers beslut i oktober om var EU:s läkemedels- och bankmyndigheter ska lokaliseras efter Brexit.
De föreslagna kriterierna beskrivs i detalj i ett 18-sidigt dokument som har EU-rådets ordförande Donald Tusk och kommissionens dito Jean-Claude Juncker som avsändare.
Här beskrivs också hur själva röstningen ska gå till.
Eftersom det förväntas finnas många kandidatstäder blir förfarandet komplext med – sannolikt – flera röstningsomgångar. EU-tjänstemän har dragit paralleller med Eurovision Song Contest-tävlingarna.
Utgångspunkter är att varje land bara får framföra en kandidatstad och att de båda myndigheterna ska lokaliseras i två olika länder.
Efter att kommissionen redovisat en värdering av kandidaterna utifrån de offentliggjorda kriterierna, presenterar kandidaterna sig via korta muntliga framställningar.
Precis som bidragen i Eurovision får varje land här tre minuter till sitt förfogande.
Även allmänheten kan ta del av kandidaternas ”pitchar” – dock inte rösta. Kandidaturerna kommer nämligen att presenteras på EU-rådets hemsida. Även korta videopresentationer av kandidatstäderna kommer att finnas att tillgå.
Efter presentationerna inleds röstningen, som sker hemligt.
Huruvida medlemsstater kan rösta på sina egna kandidaturer framgår inte av det 18-sidiga dokumentet. Källor som skriver om röstningen (exempelvis här och här) gör sinsemellan olika tolkningar.
I första rundan delar alla 27 medlemsstater ut sex poäng vardera, uppdelat på tre poäng till favoritkandidaten, två poäng till andrahandsfavoriten och en poäng till tredjehandsfavoriten.
Om minst 14 medlemsstater ger tre poäng till samma kandidat, vinner denna kandidat omröstningen.
Om detta inte inträffar går de tre kandidaterna med högst poäng vidare till en andra röstningsomgång. Det kan dock bli fler än tre kandidater i andra omgången: Om det inte går att selektera tre med högst poäng (det vill säga om två eller fler kandidater fått samma poäng) går alla dessa vidare.
I andra rundan delar varje medlemsland ut en röst vardera. Om en kandidat får 14 eller fler röster vinner denna.
Om det inte sker blir det en tredje röstningsomgång mellan de två kandidater som fått högst poäng i andra rundan (om inte två kan selekteras på grund av oavgjort resultat, går tre eller fyra vidare till sista rundan).
I tredje rundan vinner den kandidat som ”får majoriteten” av rösterna. Vad som händer om det är tre eller fler kandidater i sista rundan, och ingen får egen majoritet, framgår inte av dokumentet.
Vid oavgjort resultat i sista rundan kommer en lottdragning att avgöra var EMA hamnar.
Det europeiska biotech-magasinet European Biotechnology, med säte i Berlin, genomförde i maj en omröstning bland sina läsare där man frågade vilken av kandidatstäderna som vore mest lämplig. Hela 59,5 procent av de som deltog i omröstningen valde Köpenhamn. Barcelona kom tvåa följt av Milano och Amsterdam. Hur många som röstade och varifrån dessa kommer framgår dock inte av tidningens redovisning.
Vår egen omröstning i höstas, som efterfrågade vilken kandidatland som mest troligt vinner och inte avspeglade önskemål, vanns av Stockholm.
Vi startar nu en ny enkät här på sajten, där vi frågar vilken av kandidatstäderna som våra läsare tycker är mest lämplig som värdstad för EMA efter Brexit. Rösta gärna i högerspalten här intill.
En rapport från konsultbolaget KPMG från mars i år, genomförd på uppdrag av danska Novo Nordisk, rankade 16 EMA-kandidatstäder. Enligt rapporten är Paris det bästa sätet för EMA, tätt följd av Köpenhamn. Stockholm kom på delad tredje plats tillsammans med München.
