Uppsalas egen ”Breaking Bad”

Hej! Jag en tjej på 23 vårar som studerar till läkemedelsexpert, a.k.a. apotekare, på Uppsala Universitet. Jag håller på att avsluta termin 6 i dagsläget.

Min fritid går till resor, att umgås med familj och vänner, rita och måla, samt läsa på om hudvård och kosmetika (don’t judge me, är inte så ytlig trots detta intresse). Tyvärr går de flesta timmarna på dygnet åt att jobba och plugga. Eller tyvärr och tyvärr, måste erkänna att mitt program är fyllt med roliga och intressanta kurser och att jobba på apotek är riktigt kul, så jag klagar inte.

Jag är engagerad i Sveriges Farmaceuter, som sekreterare i studentsektionens centrala styrelse och som lokal företrädare vid Uppsala Universitet.

Varför har jag valt att lägga ner en del av min tid på Sveriges Farmaceuter (SFA)?

SFA har en viktig roll för oss som är eller ska bli farmaceuter. Att få engagera mig i ett organ vars uppgift är att säkerställa schyssta arbetsvillkor, hjälpa farmaceuter med CV-granskning med mera känns rätt. Jag vill vara delaktig i att förbättra mycket i vår bransch, både i arbetslivet och under studierna.

Jag tänkte skriva om apotekarprogrammets laborationer i denna världens bästa blogg för farmaceutstudenter.

Programmets tre första år består av många laborationer, vissa mer krävande än andra. Eftersom dessa oftast görs i grupper är samarbete A och O. Du kommer någon gång att hamna med din vän och göra ett lysande jobb. En annan gång hamnar du med någon du inte ens visste gick i din klass och helt plötsligt har du en ny vän.

En tredje gång kanske du hamnar med någon som du knappt klarar av att se. I alla tre fallen är samarbete ”the key to success”, som DJ Khaled säger. Din labbrock, dina labbglasögon och dina anteckningar är dina bästa vänner under hela de tre första åren på programmet.

Jag minns vissa laborationer bättre än andra.

Vid laborationen under kursen i mikrobiologi fick man observera olika bakterieodlingar. Klumpig som jag är lyckades jag spilla lite vätska som bildats på agarplattan över hela min arm. Paniken som uppstod av att ha bakteriers vätska över hela armen kommer jag sent att glömma.

Jag minns även laborationerna i organisk kemi. De var sex timmar långa och resultaten blev aldrig som man förväntat sig. Att kombinera det med tentaplugg var minst sagt påfrestande, men jag skulle ljuga om jag sa att det inte var kul.

De mer påfrestande labbarna har nog ändå varit de i analytisk kemi. Bara tanken på dem får mig att vilja slå huvudet i bordet. De var intressanta, men på grund av mycket strul med att få resultat är det nog de laborationerna som varit jobbigast, både i grund- och fördjupningskurs. Där krävs också extremt bra samarbete med sina gruppmedlemmar och en stor hink med tålamod. Ni tänker säkert nu att det är en självklarhet, vilket det i ju för sig ska vara, men dessvärre finns det dem som inte lärt sig konsten att ta ansvar och kommunicera. Tyvärr.

Ännu en kurs med labbar där samarbetet varit extremt viktig är galenisk farmaci. Det var så viktigt att vi fick en föreläsning om hur man samarbetar innan labbperioden startade. Men trots det fanns det många grupper som hade problem med att komma överens. Jag vet, helt sjukt! Nästan alla grupper hade minst en person som gled på en räkmacka genom rapportskrivandet.

Var inte den personen, för ingen gillar någon som överlåter allt jobb till de andra. Labbarna var däremot i denna kurs bland de roligaste genom hela programmet. Det var en labbperiod som sträckte sig över flera veckor och som innehöll många krävande rapporter.

Men fördelen med laborationsrapporterna har varit att man lärt sig mycket och fått mer förståelse för vissa delar av kursen, som man tidigare kanske inte haft. I denna kurs fick man bland annat testa att jobba helt antiseptiskt med overall, hårskydd, munskydd, handskar och allt man kan tänka sig i form av skydd. Man kände sig lika cool som snubbarna i serien Breaking Bad. Man fick även skapa egna tabletter med ”old school”-metoder. Riktigt roliga labbar om man frågar mig.

Överlag kan jag nog säga att labbarna är en rolig och mycket givande del av kurserna. Man får tillämpa sina kunskaper i praktiken och det är skönt med en paus från att sitta på föreläsningar dagarna i ända. Dessutom ger det en bra möjlighet till att ställa frågor kring hur det är att doktorera och så vidare till labbhandledarna.

Tips under laborationerna är att försöka samarbeta med de i sin grupp (ja, jag vet att jag sagt det hundra gånger nu), fördela arbetet jämnt mellan er, ha god framförhållning och försöka att verkligen förstå vad det är ni sysslar med.

Fråga labbhandledarna om ni funderar över något och var inte rädda för att de ska tro att ni är okunniga, hellre att ni frågar och lär er än att ni ska låtsas förstå allt men egentligen inte alls hänger med.

Till alla er som tänker ”jag kommer att komma ihåg det här, no need to write it down”: nej. Skriv ner allt. Man kommer inte ihåg alla detaljer och ibland är det en sån där småsak som lett till att man fått felaktiga resultat. Har man antecknat bra under laborationen, underlättas rapportskrivandet.

Och ett tips till alla make-up junkies som mig, ha inte smink på lab. Man får oftast ha det, men är det så att ni råkar få något i ansiktet, måste ni tvätta ansiktet omedelbart och att göra det med mascara eller dylikt kommer bara att försvåra tvättandet. Dessutom är risken stor att man går runt efteråt och ser ut som en panda.

Jag hoppas att ni fått en bättre bild av labbarna på apotekarprogrammet efter denna läsning.

Se till att kika in här emellanåt så ni inte missar någon av våra episka inlägg!

Tack för att ni orkat läsa mitt långa inlägg om labbar, jag lovar er att nästa inlägg blir minst lika intressant!

Ava Joher