Ett drygt år efter utgivningen av Nationella läkemedelsstrategin (NLS) 2016-18 har jag haft tillfälle att läsa den.
I kapitlet “Vad har den Nationella läkemedelsstrategin bidragit till?” listas de fyra värdefullaste resultaten: Bättre läkemedelsbehandling till barn; Ordnat införande av läkemedel exemplifierat med läkemedel mot hepatit C; Web-baserad läkemedelsutbildning för hemtjänstpersonal och läkare; En lista på 22 substanser att miljöbevaka.
Jag blir inte imponerad med hänsyn till att strategin varit gällande sedan 2011. Sämst av allt är att man efter fem år, med olika regeringar, ännu inte fått till en nationell läkemedelslista. Ja, jag vet den är på gång. Alltid på gång.
Den ursprungliga handlingsplanen innehöll fem mål och sju så kallade insatsområden. Av målen har tre överlevt till gällande version: jämlikheten, kostnadseffektiviteten och miljöfrågan.
Det är politiskt aktuella mål i läkemedelsområdets utkant. Borta är målet “Medicinska resultat i världsklass” (nu devalverat till “Effektiv och säker läkemedelsanvändning”) samt “Attraktivitet för innovation av produkter och tjänster”. Redan 2010 i en artikel i Läkartidningen skrev Andreas Furängen och undertecknad under rubriken “Vad bör en nationell läkemedelsstrategi innehålla?” att den bör staka ut Sveriges ansvar för att nya läkemedel tas fram. Detta anses i gällande version tillgodosett genom det ordnade införandet.
Kapitlet “Vilka är de stora utmaningarna på kort och lång sikt” innehåller allmängods för alla som något så när följer läkemedelsområdet: information, biverkningar, kostnader, generika, antibiotikaresistens…
Jag saknar två stora utmaningar, nämligen följsamheten och en mer individuell läkemedelsterapi, ofta benämnd personal medicine. Följsamheten är i stort fortfarande olöst. NEPI har i sin senaste rapport påpekat behovet av en genomtänkt informationsstruktur. En sådan ambition saknas i NLS. Personal medicine är knuten till analys av olika markörer och genetiska data. Strategin uppmärksammar inte den explosionsartade utvecklingen inom området.
Det mesta som strategin vill åstadkomma sker den förutan. Utvecklingen knallar på och förbättringar görs fortlöpande. NLS är mer en sammanfattning av dagsläget än en strategi. Det är anledningen till att NLS väckt så lite engagemang med åtföljande diskussion till exempel i läkemedelskommittéernas informationsblad.
Strategin borde tagit de stora kliven. Men dessa försvåras av att ett drygt dussintal parter skall bli överens. Var och en av dessa bevakar, som i alla samarbeten, sina egna hjärtefrågor i första hand och först i andra hand finns en strävan för medborgarnas bästa.
Men – det är ändå bra att arbetsgrupper då och då ses över en kopp kaffe istället för att skiljelinjerna fördjupas.
Anders Cronlund
