“Landstingen har en mer holistisk syn på försörjning”

Som vi skrivit tidigare har Region Jönköping och Landstinget Blekinge tagit över läkemedelsförsörjningen helt i egen regi, och Landstinget Dalarna gör detsamma i höst. Även andra landsting har tagit hem stora delar av verksamheten.

En som har nära erfarenhet av vad egen regi innebär är AnnSofie Fyhr, apotekare och fram till nyligen områdeschef för bland annat läkemedelsförsörjningen i Region Jönköping.

Idag är hon verksamhetsutvecklare på Regionalt Cancercentrum Syd i Lund där hon arbetar med det nationella regimbiblioteket som innehåller enhetliga beskrivningar av hur cancerläkemedel ska doseras och kombineras.

Men hon är även delvis involverad i Region Skånes övergång till en ny helhetsleverantör för läkemedelsförsörjningen, Apoex, där skiftet sker i september.

AnnSofie Fyhr, som utsågs till årets Farmaceut 2006, har därmed fått en unik möjlighet att jämföra strategierna entreprenad och egen regi.

Hon ser flera fördelar för landstingen i att ta hem försörjningen. Att man helt enkelt slipper upphandlingar och byten av leverantörer är två av dem.

– Att ta fram underlag för upphandling är tidsödande och svårt. Överklaganden är vanligt förekommande. Själva bytet av leverantör är också tidskrävande och komplicerat. Det handlar ofta om olika tolkningar vilket involverar diskussioner om personal, lokaler, utrustning, lagerövertag med mera. Det vore intressant att veta hur stora resurser som går till detta, säger hon.

Men kan man inte spara in detta via en effektiv entreprenad? Landstingen är inte direkt kända för sin stora effektivitet.

– Att landstingen inte skulle jobba med effektivisering är att underskatta dem, det gör de absolut. Här skulle jag vilja säga att landstingen har en mer holistisk syn på försörjningsprocessen och man vill till exempel ofta koppla ihop den med klinisk farmaci också ut i den kommunala vården. Bäst nytta gör kanske att se till att läkemedelslistorna är korrekta eller att hålla hårt i införandet av nya läkemedel så att pengarna räcker.

– Det finns även en stor fördel i att landstingen kan satsa långsiktigt på sin personalförsörjning och erbjuda vidareutveckling. Idag finns problem i att professionen inte vill samarbeta över gränserna, alltså mellan landsting och apoteksaktörer, när det gäller smala områden som till exempel radiofarmaka och dialys. Apoteksaktörerna har ingen anledning att satsa långsiktigt eftersom de har tidsbegränsade avtal och inte vet om de får fortsätta när de tagit slut. Min bild är att de satsar mycket på att öka andelen andra personalkategorier än farmaceuter och på teknik, säger AnnSofie Fyhr.