Den alltmer utbredda läkemedelsförskrivningen utanför godkänd indikation, som läkemedelskommittéerna rekommenderar, är oacceptabel.
Men de persevererar. Kommittéerna prioriterar landstingens besparingskrav före patientsäkerheten och är stolta över sin sparnit.
Detta balanseras av ett omfattande slöseri inom landstingens övriga åtaganden. Upphandlingsskandalerna duggar tätt. Ta Stockholms Läns Landstings senaste: strumpor för 6000 kr paret, konsulttjänster i ledarskap för en kvarts miljon på ett år, Nya Karolinska sjukhuset…
Man måste ha näsan djupt i den egna kassaboken för att inte se helheten.
Förskrivning off label är dessbättre uppe i EU sedan två år och förhoppningsvis blir resultatet att förskrivarna tvingas prioritera patientsäkerheten.
Följande krav, som framförts till kommissionen, bör ställas på en ny EU-förordning inom området.
1. Patienten skall ha blivit informerad om förskrivningsvalet, inklusive vad off label innebär, och gett sitt samtycke
2. Det ska finnas ett vetenskapligt underlag för valet av läkemedel. Det räcker inte med erfarenheter.
3. Förskrivningen skall avse en allvarlig/dödlig sjukdom
4. Ett godkänt läkemedel för diagnosen saknas eller har visat sig inte ge önskad effekt
5. Biverkningar av förskrivning off-label skall rapporteras i särskild rutin så att resultatet kan utvärderas.
Läkemedelsverkets syn på användning av läkemedel utanför det regulatoriska godkännandet ges i nummer 6/2016 av Information från Läkemedelsverket.
I det framgår bland annat att godkända läkemedel skall vara förstahandsval och att omfattande förskrivning utanför det regulatoriska godkännandet bör ske inom ramen för klinisk forskning.
Inledningen ansluter till punkt 4 och i övrigt kompletterar ovanstående krav och verkets syn varandra på ett bra sätt.
Tyvärr saknar verket möjlighet att sätta kraft bekom sin syn. Situationen utgör därmed ett exempel på statens sviktande maktutövning.
Anders Cronlund
