“Dags att granska annat än priser”

Ok – jag är sen på bollen i den här frågan.

Men Dagens Nyheters artiklar om apoteksreformen förra veckan ligger kvar på näthinnan.

”Omregleringen av apoteken har gjort medicin dyrare”, hette det, grovt tillyxat, i den mest omdebatterade DN-artikeln.

Artikelserien har fått kritik från lite olika utgångspunkter i exempelvis Svenska Dagbladet och Dagens Apotek, och DN:s ledarredaktion har själva nyanserat verklighetsbeskrivningen en aning på ledarplats.

På Facebook har apotekaren Erik Fredholm levererat en klarsynt vidräkning av granskningen. Min egen analys ansluter till några av hans resonemang.

DN:s undersökning är baserad på ett urval fabrikat, 105 stycken, som man följt priset på över tid. 94 av dem var dyrare 2015 än 2008.

Men på läkemedelsområdet finns ju generika som bidrar till prispress. Det ger en annan prisdynamik och gör det mindre intressant att jämföra priserna på enskilda fabrikat rätt upp och ned.

Sedan apoteksreformen har nya generika tillkommit, men framför allt kan apoteksföretagen prisförhandla med leverantörerna av receptfritt och teckna fördelaktiga prisavtal för enskilda fabrikat. Det möjliggör låga priser på enskilda fabrikat – något som inte fångas upp i DN:s analys.

I de flesta fall går det därför säkerligen – om man anstränger sig – att hitta billigare generiska receptfria läkemedel nu än före omregleringen. Till exempel på Apotea.

Mer intressant vore därför antingen att titta på prisutvecklingen för grupper av utbytbara produkter med samma aktiva substans, alternativt att jämföra det billigaste tillgängliga läkemedlet på apotek, med en given aktiv substans, nu och då.

Det är inte uteslutet att vi har fått en viss genomsnittlig prisökning på receptfritt sedan omregleringen. Men den är knappast särskilt stor – och det är svårt att härleda den till reformen. DN:s analys ger i alla händelser ingen klarhet i den frågan.

Sammanfattningsvis, problemen med DN:s prisgenomgång är inte jämförelsen i sig, utan:

Den ger inte den viktigaste informationen (se ovan)

Den tvärsäkra vinkeln kopplad till påståendet att det skulle vara omregleringens fel

Följdeffekterna (vilket DN inte kan lastas för). Att Aftonbladets ledarsida högg på betet var kanske inte oväntat men att sjukvårdsministern gjorde det är mer oroande. Gabriel Wikström kunde ha tagit det kallt och hänvisat till de myndighetsanalyser som gjorts och som inte pekar på några alarmerande effekter på prisutvecklingen, men i stället försökte ministern vinna politiska poäng på ett tveksamt faktaunderlag.

I dess två övriga delar var DN-granskningen en ganska tunn soppa. Apoteken har blivit fler i storstäderna – inte på glesbygden – får vi veta. För folk i branschen är detta sedan länge välkänt.

Jag har aldrig riktigt förstått problemet med detta, trots att jag är lantis själv.

Sedan när blev det ett problem för oss på glesbygden att apoteken blivit fler i städerna? Problem skulle möjligen uppstå om apoteken slog igen på vischan – men det har ju inte hänt i någon större omfattning.

Min andra poäng handlar mer om vad som vore viktigast att granska.

Hur har det blivit för patienterna?

Vad har hänt med patientsäkerheten och apoteken som arbetsplatser efter omregleringen?

Vilken roll har/hade apoteken i hälso- och sjukvården nu och då?

Vilka produkter och tjänster erbjuds, vad planeras? Vad tillför apoteken, vilka visioner finns?

Hur kan apoteksmarknaden fungera bättre? Varför har flera av omregleringens baksidor inte adresserats ännu, trots att problemen ligger i öppen dager? De fyra problemområden som branschföreningens vd Johan Wallér pekar på i Dagens Samhälle idag är inga nyheter.

Det här är frågor som vore spännande att undersöka. Vi granskade nyligen arbetsvillkoren på apotek och hoppas kunna bidra med mer i denna genre längre fram. Kritisera och debattera gärna även våra metoder och slutsatser!

För övrigt måste kanske inte analyser av apotekssektorn i all evighet göras i relation till omregleringen 2009/10.

Man kan tycka vad man vill om reformen, men den är knappast reversibel, och slutsatsen ”det var bättre förr” är kanske inte alltid den mest konstruktiva.

Nils Bergeå Nygren