Palme räddade kåren – men hade hjälp av röd apotekare

Efter monopoliseringen av apoteken 1971 flyttade de farmaceutiska utbildningarna från Stockholm till Uppsala.

Som Svensk Farmaci skrev förra veckan ville samarbetsorganet för Uppsalas tretton studentnationer, Kuratorskonventet, lägga ner Farmacevtiska studentkåren, och skrev brev till regeringen om det 1972.

Uppsala studentkår låg lågt i frågan medan Farmacevtiska studentkårens styrelse förstås stretade emot, enligt Anders Grahnén, inspektor emeritus på Farmacevtiska studentkåren. Han ska föreläsa om Farmacevtiska studentkårens historia vid kårens 120-årsjubileum i oktober.

Att lägga ned studentkåren var dock inget som Olof Palme var intresserad av.

– Jag ställde frågan till honom i samband med ett tal. Han svarade att det inte fanns på hans karta att lägga ned en studentkår, säger Anders Grahnén.

Några andra branschpersoner som Svensk Farmaci talat med pekar på att den lyckliga utgången nog inte bara var Palmes förtjänst – utan även apotekaren Rune Lönngrens.

Den numera avlidne Rune Lönngren, även kallad ”den röde apotekaren”, var den kanske främsta kraften bakom införandet av det svenska apoteksmonopolet 1971. Han ledde bland annat den statliga utredning i slutet av sextiotalet som föreslog reformen.

Han var också dåvarande Apoteksbolagets förste styrelseordförande och satt på den posten fram till sin pensionering 1977.

– Rune Lönngren var en person som man lyssnade på och han hade mycket goda kontakter i regeringskansliet, särskilt med den dåvarande socialministern. Min bild är att även Rune Lönngren verkade för att kåren skulle få finnas kvar, säger Thony Björk, tidigare ordförande i Sveriges Farmaceuter.

Anders Grahnén instämmer.

– Jag tror att Rune Lönngren hade en helt central roll i den här frågan. Jag talade med honom flera gånger om det efteråt, och han bekräftade att han varit involverad men ville inte ta åt sig hela äran, säger Anders Grahnén till Svensk Farmaci.