Carlssons sista triumf lämnar flera frågetecken

Några stora nyheter briserade strax före sommaren.

Först: Regeringen fastslog att stora delar av E-hälsomyndigheten ska flytta till Kalmar. Jag lät kollegan Fredrik Hedlund gå på djupet i turerna kring beslutet, hans reportage kan läsas i nummer 4 som kommer i månadsskiftet.

Bra eller dåligt?

Dåligt och snudd på farligt verkar vissa berörda anse. Myndigheten levererar ju samhällskritiska tjänster till vård och apotek, men nu finns risken att många snabbt kommer att söka sig bort från arbetsplatsen.

Skräckscenariot är, som Marianne Nordling säger i reportaget, att e-recept- och andra flöden står still i ett läge när myndigheten saknar personer med kompetens att klara problemen. Därför förvånar det en aning att myndigheten valt att inte erbjuda någon stanna kvar-bonus till nyckelpersoner som stannar fram till flytten.

Trots att jag är sommarölänning och Kalmarvän måste jag sätta frågetecken för beslutet att flytta myndigheten.

Regeringen och landstingen har ju precis enats om en ny e-hälsovision, där man vill höja tempot i utvecklingen. Hur smart är det då att som första beslut från regeringens sida i praktiken kasta in myndigheten i en energikrävande flyttfas, där man lär dräneras på centrala kompetenser?

Jag gjorde själv reportage från E-hälsomyndigheten häromåret och slogs av vilka nischade kompetenser som farmaceuterna på myndigheten besitter i gränslandet mellan IT, juridik och farmaci. Det handlar inte om några dussinfarmaceuter, och väljer de att inte följa med i flytten kan de bli mycket svåra att ersätta.

Jag håller verkligen med kollegan Ingrid Helander på Läkemedelsvärlden om att allt viktigt inte behöver ligga i Stockholm, men frågan är om det här var den lämpligaste myndigheten att flytta. E-hälsomyndigheten har dessutom precis flyttat inom Stockholm till nya toppmoderna lokaler intill nya Hagastaden.

Poängen med den kommande fysiska närheten till det tvärvetenskapliga E-hälsoinstitutet i Kalmar är begränsad: ett samarbete aktörerna emellan finns redan. Institutet och myndigheten har och har haft samarbeten där bland annat expertstödet EES har utvärderats.

Flyttbeslutet kan i hög grad härledas till en person – förre Kalmarlandshövdingen och Apoteket AB-vd:n Stefan Carlsson. Han satt som styrelseledamot i E-hälsomyndigheten samtidigt som han mycket aktivt propagerade för en flytt av myndigheten till Kalmar. I somras fick Carlsson, som ni vet, sitt förordnande som landshövding upphävt av regeringen med omedelbar verkan. Det han gjort går inte att försvara men jag kan inte låta bli att tycka att det är tråkigt att det slutar så illa för en mångårig branschprofil som haft sina förtjänster, även om han inte direkt varit farmacins bästa vän. I retrospekt blev E-hälsomyndighetens flytt Carlssons sista triumf innan fallet.

Läs mer om turerna kring beslutet om E-hälsomyndigheten i nästa nummer, som sagt. Allt detta är nu historia, beslutet är fattat, låt oss hoppas att skeptikernas farhågor inte besannas och att myndigheten hittar en fungerande flyttformel.

Ett annat regeringsbeslut strax innan sommaren är svårare att kritisera. Det glädjer att sjukvårdsminister Gabriel Wikström, hans stab och regeringen lyssnade på alla kritiska remissinstanser och valde bort fortsatt legal gräddfil för de antroposofiska läkemedlen, även om övergångsperioden är i längsta laget. Ett klokt och rationellt beslut i linje med vetenskap och beprövad erfarenhet.

För övrigt är det roligt att många tycks vilja se EMA i Sverige efter Brexit.

Men nu är det dags för regeringen, tillsammans med alla “stakeholders”, att ta tag i frågan och bygga en kraftfull kandidatur för att få hit EMA – men inte nödvändigtvis till Stockholm.

Andra har redan börjat.

Nils Bergeå Nygren