Så vände Lundbeck motgång till framgång

Många är åtminstone någorlunda bekanta med den svenska läkemedelsindustrins historik. Antagligen känner färre till hur de starka bolagen inom sektorn i våra grannländer växte fram.

Lundbeck är ett danskt läkemedelsföretag som är världsberömt för sina psykofarmaka.

Till skillnad från många läkemedelsföretag startade det inte på ett apotek, utan som ett importföretag av diverse nyttigheter – dock inte läkemedel.

År 1924, nio efter dess grundande, började även läkemedel importeras eller licenstillverkas, framför allt från Tyskland och Frankrike. En tidig produkt var Inotyolsalva efter ett recept av en fransk läkare, annonserad i “Ugeskrift for laeger” 1925. Salvan finns i FASS 2016!

Som en följd av den stora depressionen i världsekonomin i slutet av 1920-talet införde den danska regeringen valutarestriktioner. Dessa innebar att färdiga produkter inte skulle importeras utan istället råvaror för inhemsk produktion. Det blev en motgång för Lundbeck, men ledde till att en egen läkemedelstillverkning kom igång.

Men en olycka kommer sällan ensam och 1932 förbjöd danska farmakopékommittén läkemedelsföretag att tillverka och konkurrera med apotekens egna produkter. Men inget ont som inte har något gått med sig – förbudet gjorde att industrin efter en initial nedgång blev forskningsorienterad till skillnad från apoteken. 1937 anställdes den förste apotekaren, Oluf Hübner, som kom att leda forskningen i många år. Två år senare kom den första egna produkten, Epicutan, som var framställt ur kalvembryon med indikationen sårläkning.

Efter att Tyskland hade kapitulerat 1945 tillföll tyska patent segrarmakterna. En representant för Lundbeck reste till Tyskland och tog med sig uppgifter om ketobemidon, en substans med morfinliknande effekt. Företaget vidareutvecklade den till ett kombinationspreparat, Ketogan, som även innehåller ett spasmolytikum. Ketogan avyttrades och marknadsförs idag av Pfizer.

På 1940-talet kom penicillin och andra perorala antibiotika. Alla läkemedelsföretag hoppade på trenden – utom Lundbeck. Företaget satsade istället på dermatologiska antibiotika, som var för toxiska per os. Företaget kunde därför till exempel använda neomycin, som upptäckts av Selman A. Waksman, streptomycinets fader.

Även när den stora vågen av psykofarmaka kom på 1960-talet valde företaget att gå sin egen väg. Istället för att som majoriteten satsa på varianter av tricykliska antidepressiva valde Lundbeck att utveckla antihistaminers lugnade verkan. Psykofarmaka blev företagets stora forsknings- och försäljningsframgång med Truxal som en milstolpe på vägen.

Anders Cronlund

Fotnot: Fakta har hämtats från Theriaca, utgiven av Dansk farmacihistorisk Selskab