Att lämna en bekväm roll

Jag brukar inte vara så personlig när jag skriver här. Eller nu ljuger jag nog. Mina texter präglas av mina betraktelser, tankar och funderingar. Målet är dock alltid att belysa något som du kanske också funderat över eller ifrågasatt.

Idag tänkte jag vara personlig på ett annat sätt.

Det sägs att apoteksmarknaden skriker efter farmaceuter. Apoteksföreningen gör en kampanj för att locka fler till att söka sig till farmaceututbildningar. EU-apotekare anställs för mätta det gapande behovet.

Min bild är inte alls densamma. Göteborg är en attraktiv stad och samtidigt en utbildningsort. Det är också min hemstad, där jag lärde mig gå, gick i skolan och tog studenten. Här finns förutsättningarna för mitt privatliv. Ja, jag tycker faktiskt att jag har rätt till en fritid och ett annat liv utan den vita rocken också.

Det är svårt att få jobb i Göteborg. Konkurrens är enorm. På andra orter är arbetsgivaren glad om fem kandidater hör av sig. I Göteborg väljer arbetsgivaren och vrakar bland upp mot hundra sökande. Även om siffrorna är tagna ur luften, beskriver de verkligheten.

Efter upprepade försök, erbjöds jag ett vikariat i Göteborg. Om jag var lycklig! Chefen frågade mig varför jag sa upp en fast anställning för en tidsbegränsad. Jag var ärlig i mitt svar, sanningen var den att jag var trött på att tillbringa söndagskvällarna på en buss till Jönköping. Jag ville ha något mer. Och det fick jag.

Tiden har gått fort och i slutet av sommaren löper mitt vikariat ut. Vi är alla olika, men jag hör till dem som plågas av att inte veta vad hösten bär med för sig överraskningar. Vågar jag köpa en ny dator nu, eller ska jag vänta?

Jag står och väger för mig själv. En apotekare har många strängar på sin lyra. Jag har spelat samma melodi på öppenvårdsapotek ett tag nu, och jag har övat in melodin väl. Skall jag våga prova nya strängar? Vilka då?

En vän till mig har sagt att ju längre man är kvar i samma bransch ju mindre blir chansen att kunna byta. Även om jag trivs på apotek och är bekväm i min roll där, så ser jag hur det arbetet sliter på en.

Det är väl ingen hemlighet att uppfattningen är sådan överlag bland apotekspersonal. Fast vi vågar inte säga det högt, för i storstäderna finns det tio andra på kö som gärna tar över din plats om det inte passar.

Långa arbetsdagar, obekväma och oregelbundna arbetstider och ständig kontakt med människor sliter. Förlåt, men jag tycker inte det är fult att ta upp det. För jag ser det på kollegor, på kursare och ibland till och med på mig själv. Kunden på apoteket skall betraktas på samma sätt som en gäst i ditt eget hem. För en del blir det hundratals gäster/kunder dagligen.

Vi ska värna om andras hälsa, och om vi inte själva kan värnar om vår egen, vem gör det då?

På ett sätt är det spännande med framtiden också. Vad ska jag hitta på? Ska jag våga öppna en ny dörr? Tänk att få ombesörja läkemedelslagret på ett sjukhus. Eller kontrollera fartygens läkemedelsförråd. Eller att få jobba med utbildning och information. Eller varför inte expediera recept.