Tillbaka på labbet med Pocahontas och Murphys lag

Ni kanske tror att jag har gått i vinterdvala. Det har jag inte. Däremot spelar tiden mig ofta ett spratt och tar oväntat slut.

Å andra sidan är det en naturlig följd då jag under många eftermiddagar står till allmänhetens tjänst i rollen som vit rockbärare.

Fast jag har gjort annat också, jag har bara inte hunnit skriva om det.

En god vän till mig som är utbildad kemiteknikingenjör gjorde en vändning i sitt liv och utbildade sig till lärare. Numera arbetar hon som kemi- och engelskalärare på en gymnasieskola i Västerås.

Hon har många gånger bjudit hem mig, men vi har aldrig lyckats hitta en helg som jag kunnat komma. Lediga helger spelar mig också ofta spratt, de tar slut snabbt. Därför beslutade vi istället att jag skulle hälsa på en vardag när jag var ledig.

Vardagar är arbetsdagar för de flesta, så för att jag inte skulle behöva driva runt i Västerås ensam under arbetstimmarna, kom vi på den briljanta idén att jag i rollen som apotekare skulle få vara med under ett laborationstillfälle på en kemilektion.

Om nu en apotekare var involverad, varför inte även involvera ett läkemedel också?

Min vän designade ett experiment där eleverna genom titrering skulle neutralisera acetylsalicylsyra i läkemedlet Bamyl med den starka basen natriumhydroxid. Kvällen innan kemilektionen satt vi båda och räknade på jämvikterna för detta experiment.

Insikten om hur länge sedan det var jag nyttjade dessa kunskaper var skrämmande och visst hade just denna avdelning på hjärnkontoret blivit dammig.

Hursomhelst, jag såg mycket fram emot lektionen, även om det var en liten skara elever som dök upp på morgonen. Jag tog tillfället i akt och berättade om apotekarprogrammet, yrket och dess valmöjligheter. Kanske kunde jag väcka ett intresse och inspirera någon. Det var trots allt min kemilärares medryckande entusiasm som blev grunden för mitt val av yrke.

Jag måste erkänna att jag var väldigt stolt över min lilla presentation om acetylsalicylsyra. Eftersom mitt minne alltid fungerade bäst med roliga referenser drog jag en parallell för klassen mellan acetylsalicylsyra och Disney’s film Pocahontas. En av filmens karaktärer är ett talande pilträd, som under handlingen erbjuder sin barks smärtstillande egenskaper till skadade människor.

Elevernas titreringslaboration gick ungefär som jag själv minns att mina titreringar gick till. Antingen missades färgomslaget vid neutralisering, eller så hände inget alls. Å andra sidan kan jag tycka att det är bra att tidigt bekanta sig med Murphys lag, ”om något kan gå fel, som kommer det förr eller senare att göra det.”

Det var en rolig erfarenhet att vara tillbaka på labb och även en bra påminnelse, vi apotekare har många strängar på vår lyra. Vardagen blir ibland entonig och jag inser att det är upp till mig att berika den med andra toner också.

Om jag uppskattade att berätta om läkemedel för en grupp gymnasieelever, kan jag bara föreställa mig hur mycket jag skulle uppskatta att göra detsamma för de som delar mitt intresse på lika nivå.