Svagt miljöfokus på farmaciutbildning

Läkemedelssubstansers effekt på omgivningsmiljön är ett allt mer uppmärksammat problem globalt.

Studier av docent Joakim Larsson med flera vid Göteborgs universitet i slutet av 00-talet visade att grundvatten i Indien innehöll extremt höga nivåer av läkemedel, något som fick stort genomslag i media. Vi på Svensk Farmaci uppmärksammade Indiens ”medicinfloder” i temat i nummer 1/2012.

Niklas Sander från Åbo Akademi i Finland berättade vid en session på årets FIP-kongress i Düsseldorf om hur man behandlar miljöfrågor i sin farmaciutbildning i ett kursmoment motsvarande nästan två veckor.

Bland annat föreläser svenska experter som Bo Gunnarsson, Björn Lindeke och Jerker Fick i Åbo.

Men hur mycket får svenska farmacistudenter lära sig om läkemedels effekter på omgivningsmiljön?

Eva Brittebo är professor i farmaceutisk toxikologi vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap vid Uppsala universitet.

– Jag kan kommentera vad som aktuellt när det gäller undervisning på avancerad nivå. Det finns omfattande forskning och kunskap om läkemedel i miljön inom Uppsala universitet. Vi har därför diskuterat att lägga in ekofarmakovigilans som ett moment inom farmakovigilanskurserna som ges på avancerad nivå. Men det har ännu inte genomförts och trycket från farmacistudenterna har hittills inte varit så stort. Men det ligger på ”att göra-listan”. Kunskap om läkemedels miljöeffekter finns alltså vid universitetet och skulle kunna utnyttjas mera, säger hon.

– Vi hade i våras en apotekarstudent som gjorde sitt examensjobb på SLU. Det handlade om lakning av läkemedel i jord och studenten fick pris från fakulteten vid examenssymposiet.

Björn Hellman är professor i toxikologi vid samma institution och ansvarig för de kurser som tar upp generell toxikologi på grundläggande nivå.

– Jag har inte så mycket att tillägga. Våra grundkurser i toxikologi på programmen är ju jämförelsevis korta, tre veckor på receptarieprogrammet och fem veckor på apotekarprogrammet. Vi fokuserar då huvudsakligen på traditionell toxikologi, det vill säga läkemedels och andra kemikaliers eventuella hälsorisker för människa. Självklart nämns på kurserna att man inför registrering av ett nytt läkemedel idag även kräver att dess eventuella miljöeffekter utreds, och att det finns en särskild disciplin inom toxikologin som kallas ekotoxikologi, säger han.

– Apotekarprogrammet håller på att revideras. I samband med det kommer vi sannolikt att lägga in någon föreläsning eller seminarium om läkemedel och miljö eftersom den delen av kursen som idag handlar om läkemedelsmetabolism kommer att täckas upp av andra kurser, säger Björn Hellman.

Vid Göteborgs universitet finns sedan några år en lärare med ansvar för uppföljning av hållbar utveckling på apotekarprogrammet – Dan Baeckström. Han leder dessutom en ny arbetsgrupp för implementering av hållbar utveckling i apotekarprogrammets kurser.

– Apotekarprogrammet genomgår för närvarande en reform där utbildningsplanen och kursplanerna förändras. I det arbetet är en viktig uppgift att säkra att olika aspekter av hållbar utveckling täcks in på ett tillräckligt sätt, säger Dan Baeckström.

– Vi gör för närvarande en översyn av vad som ingår i utbildningen idag när det gäller läkemedels miljöeffekter. Ett exempel på vad som finns är en föreläsning av Joakim Larsson där miljöpåverkan från olika läkemedel, bland annat antibiotika, tas upp. Men med tanke på den alarmerande situationen med resistensutveckling vill vi gärna förstärka detta moment så att både antibiotika och andra miljöstörande substanser, som exempelvis hormonpreparat, täcks in adekvat. Vi planerar också att ge ett hållbarhetsperspektiv på hjälpämnena i fortsättningen, säger Dan Baeckström.

– Det hittills varit klent när det gäller examensarbeten om läkemedels miljöeffekter. Men framöver finns en ambition att samtliga examensarbeten ska innehålla resonemang om hållbar utveckling.