Svårt skapa utbildning till spretig arbetsmarknad

Robert Svanström, från Sveriges Apoteksförening, vill se ett ökat fokus på rådgivningskompetens, egenvård, utbildning som hör samman med farmaceutiska tjänster och en ökad positionering mot övrig hälso- och sjukvård.

Och han fick delvis medhåll från Norges Apoteksförening, som vill tydliggöra farmaceuter som läkemedelsrådgivare snarare än experter.

– Önskvärda kvalifikationer för framtidens farmaceut är en gedigen vetenskaplig grund i biologi, farmakologi, farmakoterapi, samhällsfarmaci, läkemedelsformulering och kemi. Utöver det behövs kunskaper i att kommunicera med patienten och att kunna arbeta i tvärvetenskapliga team. Därmed blir utbildningen mer kliniskt inriktad, sa Per Kristian Faksvaag från Norges Apoteksförening.

Christer Berg från Linnéuniversitetet berättade att deras receptarieutbildning är mer kliniskt orienterad. De utbildar i första hand för apotek, där en viktig roll för receptarien är att agera gatekeeper och särskilja mellan när egenvård respektive sjukhusvård är det aktuella för en patient.

– Vi har till exempel ingen analytisk kemi utan mer biokemi, cellbiologi, galenisk farmaci och mer gedigna kurser inom anatomi och fysiologi, sa Christer Berg.

Panelen under seminariet bestod av representanter från lärosäten och arbetsmarknaden som tillsammans diskuterade i vilken utsträckning de farmaceuter som examineras från utbildningarna verkligen har förutsättningar att möte den arbetsmarknad som vi har idag.

Life Science-industrin behöver också farmaceuter, men problemet är att de inte vet om det.

– I många fall känner man inom småbolagen inte till vad farmaceuter kan och vad vi kan tillföra. De går miste om vår bredd och solida bakgrund, sa Tuulikki Lindmark från SwedenBio.

Hon poängterade också att det är en myt att Sverige är dränerad på FoU, det finns kvar om än i annan form.

– Det som har hänt är att ”plantskolan” för unga farmaceuter, företag som Pharmacia och Astra, är borta. Därför ser vi nu ett ökat behov av att aktivt marknadsföra farmaceuters kompetens inom industrin för den är långt ifrån alltid särskilt tydlig och vi konkurrerar med många andra professioner om tjänsterna.

Andy Wallman från Umeå Universitet tryckte på att universitetet måste värna om grunderna och erbjuda vetenskaplig bredd samt vara baserad på forskning, där WHO:s ”8 Star Pharmacist” och GPEP är grundläggande fundament för hur man har utformat utbildningen.

– Farmaceuters särställning handlar om att vi möter patienter som ser läkemedlen i dess praktiska användning hos patienter.

Uppsala Universitet har precis genomgått en revidering av apotekarprogrammet som förhoppningsvis kommer att sjösättas under 2017.

– Vi kommer att införa moment som en kurs i fördjupad läkemedelsanvändning, kommunikation och utökat fokus på att söka, analysera och värdera information. Vi kommer också att införa två praktikperioder, dels under termin sex och som förut termin tio, berättade Anders Karlén från Uppsala Universitet.

Sveriges Farmaceuters professionsutvecklare Clary Holtendal, som lyssnade på seminariet, anser att lärosätena förefaller uppleva att de har utbildningar som motsvarar arbetsmarknadens behov, inte minst genom den revidering som har skett på Uppsala Universitet. Arbetsmarknadsparterna är dock något mer skeptiska.

– Utmaningen ligger i att hamna rätt i vågskålen specialiserad kontra bred, eftersom bredden under lång tid har varit farmaceuternas unika signum. Däremot kan man säga att vad gäller specialiserade program har man inga sådana tankar från lärosätena. Istället menar man att studenterna har möjlighet att välja valbara kurser, säger Clary Holtendal.