Vart är farmacin på väg?

Vart är farmacin på väg? Inom myndigheter och inom läkemedelsindustrin är färdvägen ganska självklar, då farmaceutiska kunskaper förstås är fortsatt nödvändiga i framtagandet av nya läkemedel – även om konkurrensen ökar från kemister som utredare och från sjuksköterskor inom klinisk forskning.

Men farmacin som en del i det kliniska arbetet? Öppenvårdsfarmacin? Här är utvecklingen visserligen spännande men mer oviss.

Jag deltog nyligen i min första FIP-kongress och bevakat vad som händer internationellt. Mycket känns igen som att vi farmaceuter måste förbättra vårt självförtroende och att samarbeta mer med andra professioner, men också att man i många länder tagit farmacin ett rejält steg längre än hos oss.

Exempel från Australien visar hur apotekare förlänger recept, förskriver viss antibiotika, vaccinerar med mera. Man dokumenterar och delar även informationen med ansvarig läkare.

Jag deltog också i ett spännande interaktivt seminarium om egenvård och det var intressant att höra hur kollegorna från Sydafrika, Tanzania och Kanada hanterar egenvårdskunderna (vissa preparat är s k ”Pharmacist Only”) och hur man strukturerat följer upp hur behandlingen fungerar.

Att vår farmaceutiska kompetens bättre ska tas tillvara på framför allt apotek är något vi driver mot regeringen. Vi har träffat sjukvårdsminister Gabriel Wikström, haft ett uppföljningsmöte med politiskt sakkunnige med anledning av direktiven till den nya apoteksutredningen och nu har vi kallats till ytterligare ett möte med departementet för att diskutera vad Sveriges Farmaceuter kan tillföra i nationella läkemedelsstrategin. Det händer saker!

På temat ”stolt farmaceut” gör vi nu ett antal regionmöten, i vissa fall tillsammans med läkare, med titeln 1+1=3. Det anspelar på de synergier man kan få genom samarbete mellan professionerna. Vi vill belysa att hur viktiga vi farmaceuter och läkare är för varandra för att kunna ge patienten de bästa verktygen att sköta sin behandling.

Jag ser ett gemensamt intresse när det gäller att ha tillgång till samma uppgifter som en gemensam läkemedelslista samt att kunna dela information via våra IT-system. Vi farmaceuter vill absolut att läkarna ska ha alla förutsättningar att göra så rätt som möjligt när det gäller läkemedel.

Vi vill inte vara någon städpatrull utan vill bidra genom att förstärka det som förskrivaren sagt samt följa upp hur behandlingen fungerar! Eller hur?

Kristina Fritjofsson

Fotnot: En variant av denna text finns även i Svensk Farmaci nr 5/15 som kommer ut i dag.