”Sverige är på väg tillbaka inom Life science”

Den 1 april i år fick Anders Lönnberg uppdraget som nationell samordnare för life science för att stödja regeringens arbete med att stärka området.

Uppdraget sträcker sig till den 31 december, men det kommer inte att räcka, menar han själv.

– Det kommer med all sannolikhet att bli förlängt. Det var meningen redan från början egentligen, säger han.

Jobbet som nationell samordnare innebär egentligen tre olika uppdrag. Det första är att samordna de tre departementen social-, utbildning- och näringsdepartementet i life science-frågorna. Det andra att få sjukvården, forskningen och näringslivet att enas om dagordning för framtiden. Och det sista uppdraget är att bistå Innovationsrådet med information om vad som är viktigt för hela området.

Men det handlar inte om att utreda området igen utan snarare att få saker att hända.

– Jag ska inte samla upp en massa idéer utan så fort vi är överens om något så ska vi gå på genomförandet, säger Anders Lönnberg.

Till sin hjälp har han en profilstark expertgrupp som består av personer i huvudsak ifrån de tre parterna sjukvård, forskning och näringsliv.

Målsättningarna med arbetet är flera. Ett mål är att höja kvaliteten i hälso- och sjukvården, ett annat att öka spridningshastigheten av ny kunskap i vården.

– I dag tar det i snitt 17 år innan nya kunskaper och behandlingar är spridda i hela hälso- och sjukvårdssystemet. Det är ett stort jämlikhetsproblem. Har du tur och bor rätt så kan du få behandling långt före alla andra. Har du otur så är det tvärtom, säger Anders Lönnberg.

Det tredje målet handlar om att de svenska innovationerna ska stanna i Sverige och utvecklas här så att de genererar arbeten och intäkter i landet.

Bredden på uppdraget innebär att Anders Lönnberg och hans expertgrupp behöver ta ett rejält grepp om hela life science-området. Och hittills verkar det gå riktigt bra. Efter bara något möte har medlemmarna i expertgruppen enats om en gemensam dagordning bestående av fem punkter (se nedan).

– De här fem prioriteringarna är vi nu eniga om, och det har aldrig hänt tidigare. Men det är ju först när man kommer ner till kronor och ören och verkliga förändringar som svårigheterna kommer. Men när varje departement höll på med sitt och det var en fråga i taget så fanns det bara vinnare och förlorare, om man blandar ihop ett antal frågor så kan alla bli lite vinnare och lite förlorare, säger Anders Lönnberg.

Han menar att Sverige nu har en god chans att ta sig tillbaka till världstoppen när det gäller life science trots att de svenska flaggskeppen Astra och Pharmacia inte längre finns kvar.

För det är inte nya Big Pharma-bolag som han ser som framtiden.

– Nej, Big Pharma tror jag är en gammal tanke, säger han.

Big Pharma är naturligtvis fortfarande en viktig komponent i en life science-strategi, men Anders Lönnberg menar att deras bidrag numera främst handlar om riskkapital, kunskap om massproduktion och marknadsföringsresurser.

Istället för att bygga upp nya stora läkemedelsbolag menar han att framtiden ligger i att göra Sverige mer attraktivt för internationella företag så att de förlägger en del av sin verksamhet här eller investerar i svenska företag som utvecklar läkemedel här i landet.

– Ett utmärkt exempel är det nya avtalet mellan Karolinska institutet och läkemedelsföretaget Johnson & Johnson. Bolaget får sätta en person på Scilifelab som letar efter nya intressanta produkter. Men när de hittar något så har företaget förbundit sig att inte köpa ut produkten och förlägga produktionen i USA, Kina eller Indien utan att investera i produkten här, säger han.

När Pharmacia och Astra lade ner sina forskningsanläggningar i Lund och Södertälje försvann ett antal arbetstillfällen inom life science, men Anders Lönnberg menar att trenden nu har vänt och antalet jobb ökar.

– Jag tror att det kommer att ta några år innan vi är ifatt igen, men det har redan börjat öka, säger han.

En annan idé för att göra Sverige mer attraktivt är att utveckla kvalitetsregister och utnyttja systemet med personnummer ännu mer.

– Om vi kunde knyta ihop kvalitetssystemen med andra system som är personnummerbaserade som journaler så skulle vi löpande kunna ta fram det som kallas ”real world data” där man verkligen kan följa det som händer med ett läkemedel och se vilka behandlingsresultat de ger, säger Anders Lönnberg.

Den typen av kopplingar skulle kunna förenkla och snabba på utvärderingen av nya läkemedel, menar han. Något som naturligtvis är intressant för många läkemedelsföretag.

Att få till smidiga och snabba samarbeten mellan olika myndigheter kan också vara en väg framåt. Anders Lönnberg lyfter fram processen efter att Astrazenecas nya äggstockscancermedel, olaparib (Lynparza), godkänts av EMA. Då tog det endast tre månader för alla inblandade instanser som Läkemedelsverket, TLV, SKL och företaget att lösa alla problem och ta fram en nationell uppgörelse med ersättningar och en gemensam tillämpning i hela landet.

– Kan man få processen att fungera så i framtiden så blir det mer attraktivt att utveckla läkemedlen här. Då säger företagen; Är det någonstans vi kan komma fram snabbare så är det i Sverige där de hjälper till med bedömningarna längs resans väg, säger Anders Lönnberg.

Men han efterlyser också en ny attityd ifrån sjukvården som han menar har blivit alltför introvert under det senaste decenniet.

– Sjukvården måste öppna sig och vara villiga att pröva nyheter. För det går ju inte att utveckla något nytt om inte sjukvården vill använda det. Jag kan sammanfatta det genom att säga att svensk sjukvård för 15 år sedan var världsbäst på medicinsk forskning. Men svensk sjukvård har gått ifrån att skapa evidens till att konsumera evidens. De sitter nu och väntar på att någon annan ska belägga att de nya preparaten är bra. Och så kan vi ju inte ha det, säger Anders Lönnberg.

EXPERTGRUPPENS FEM PRIORITERINGAR:

– Granska lagstiftningen kring innovation, forskning och utveckling och se över instruktioner till myndigheter vad gäller life science-frågor.

– Utreda ett antal frågor inför den kommande innovationspropositionen som regeringen ska lägga fram nästa år.

– Se över ersättningssystemet i sjukvården och utforma det så att det gynnar innovation och introduktion av nya behandlingsmetoder.

– Se över informationsflödena inom vården för att till exempel kunna koppla ihop kvalitetsregister och journaler.

– Ta fram ett samverkansavtal mellan sjukvården, akademin och näringslivet som gynnar samarbete.