“Viktigt att förtjäna respekt”

Nu har mitt första halvår som ordförande passerat.

En dag i veckan är vikt åt mitt uppdrag.

Jag har bland annat prioriterat att träffa tongivande intressenter i vår värld som TLV, LIF, Apotekarsocieteten och Sveriges Apoteksförening.

Samarbete i gemensamma frågor gagnar oss alla!

När det gäller att nyttja vår kompetens i läkemedelsfrågor finns det mycket att göra. I den nationella läkemedelsstrategins högnivågrupp är Läkarförbundet representerade men inte vi. Det är självklart att vi borde vara det. I början på året skrev jag till sjukvårdsminister Gabriel Wikström och bad om ett möte för att bland annat diskutera detta.

Men mötet den 20 maj blev mycket mer än så, vi fick bland annat möjlighet att presentera professionerna och förbundet – nu vet ministern mer om vad en apotekare och en receptarie kan om läkemedel.

Vi var bland annat tydliga med att TLV bör få ett uppdrag att utvärdera effekten av strukturerade läkemedelsamtal. Utifrån resultatet från en sådan studie kan man sedan bedöma om det kan bli en samhällsfinansierad tjänst för apoteken.

Departementet jobbar förresten precis med direktiven till en ny apoteksutredning som ska komma i höst så timingen på mötet var utmärkt. Mötet ska självklart följas upp i höst.

Idag besöker jag och vår professionsutvecklare Clary Holtendal för andra gången på kort tid ministern. Denna gång sker det tillsammans med andra professionsförbund där vi tillsammans argumenterar för starkare lagstiftning kring rätten till kompetensutveckling.

Under våren har det varit några inslag på SVT där läkemedelsfrågor tagits upp men där farmaceuter lyst med sin frånvaro. I vissa fall för att farmaceuter tråkigt nog avböjt att vara med, men i minst ett fall för att vi inte ens tillfrågats.

Jag kontaktade därför SVT och vi fick häromveckan möjlighet att träffa hela vetenskapsredaktionen för en presentation av vad vi farmaceuter kan bidra med, och vi förmedlade kontakter till kunniga farmaceuter. Ett mycket positivt möte. På sikt hoppas vi oftare få se legitimerade apotekare och receptarier uttala sig i inslag som rör läkemedel.

För syns man inte finns man inte. Så är den hårda verkligheten. Jag vet att jag skrivit om det förut och det är inget nytt. Det får dock inte bli gnäll och offerkoftan på för då slutar omgivningen lyssna.

Att vara stolt över sitt yrke och att våga ta plats är jätteviktigt. Vi måste förtjäna respekt och det gör vi bara genom att också respektera och samarbeta med andra professioner inom vårdsektorn. Jag hörde just ett skrämmande exempel på motsatsen där termin 10-studenter på apotek ska ha tagit sig rätten att ta bort en förskrivning – utan att kontakta läkaren! – av ett läkemedel hos en riskpatient då en klass D-interaktion flaggades. Hur tänker man då? Ansvarig läkare har hela bilden, bakgrund, klinik med mera och vi kan absolut inte fatta sådant beslut utan en diskussion! Jag hoppas att jag missuppfattade situationen.

Något vi och läkarna är helt överens om, och som flera intressenter jobbar för, är att se till att vi kan kommunicera direkt via våra elektroniska system. Att på 2000-talet vara beroende av telefon känns helt anno dazumal.

I sommar ska jag jobba på mitt apotek vilket jag ser fram emot. Att träffa kunder, prata läkemedelsanvändning och lösa problem är det roligaste som finns. Men jag gör ett avbrott för att delta några dagar i Almedalen där jag ska bevaka läkemedel, delta i några aktiviteter och hoppas träffa intressenter inom området.

Trevlig sommar!

Kristina