Stor mystik vid tillverkning

För 40 år sedan besökte apotekaren Per Manell ett antroposofiskt institut i Schweiz för att titta på tillverkningen. Det är ett besök som han fortfarande minns tydligt.

Som sekreterare i den så kallade Naturmedelsutredningen var han på ett studiebesök på det antroposofiska Hiscia-institutet i Arlesheim utanför Basel i Schweiz tillsammans med andra medlemmar i utredningen.

Arlesheim är ett starkt antroposofiskt centrum, där ligger flera antroposofiska kliniker, inklusive den första – Ita Wegman-kliniken – öppnad 1921, liksom Weledas fabrik och så Hiscia-institutet som bland annat tillverkade Iscador.

Där fick Per Manell en grundlig visning av tillverkningsanläggningen och en insyn i den antroposofiska produktionsläran.

Trots att besöket skedde 1975 minns han det tydligt. Det handlade i huvudsak om tillverkningen av Iscador – ett mistelpreparat som antroposoferna använder mot cancer och som häromåret som första antroposofiska medel fick Läkemedelsverkets välsignelse som växtbaserat läkemedel.

– Man blandar färsk pressaft från mistel med ett halvt år gammal, fermenterad, pressaft från förra tillverkningen. Detta görs i en stor centrifug där den ena halvan är i och den andra droppas ner i centrifugen. Men innan centrifugen körs igång så måste en knapp som heter ”Erde-einstellung” tryckas in. Då börjar apparaten surra och sedan ställer sig rotationsaxeln på centrifugen parallellt med jordaxeln. Det är nämligen nödvändigt, säger han.

Han minns också hur de granskade kvalitetskontrollen av Iscador. I ett test användes papperkromatografi där man ställde kromatografipappret i en lösning av Iscador och järnsulfat, vätskan steg uppåt till en viss höjd, vilket normalt är det intressanta vid kromatografi.

– Men höjden brydde de sig inte om, istället betraktade de mönstret. Såg det ut som ett eklöv så var det högsta kvalitet, säger Per Manell.

Nu användes visserligen mistel från både ek, tall och björk.

Per Manell frågade då om det blev andra mönster vid övriga träslag.

– Nej, svarade de, det blev eklöv då också. Varför? frågade jag, jo, för att det är eken som är inbyggd i Iscador, säger han.

Vid en annan kvalitetskontroll blandades Iscador med kopparklorid som fick dunsta in. Kvaliteten på produkten kunde avläsas i kristallmönstret på botten av skålen.

– Jag frågade var referensen var, det vill säga vad kollade man mot? Det fanns ingen referens utan det visste man som Iscador-tillverkare, var svaret jag fick, säger han.

Han minns också att det fanns regler för när vissa saker kunde tillverkas.

– När man späder antroposofiska läkemedel måste man ta hänsyn till jordens och himlakropparnas inbördes positioner. Därför kunde man till exempel bara tillverka Silicia D200 (kiseldioxid utspätt 10200 gånger) under en dag på året, säger Per Manell.

Vissa antroposofiska läkemedel, som Silicia D200, späds ut ofantligt mycket. En utspädning 10200 gånger innebär med all sannolikhet att samtliga molekyler av det ämne som tillsattes från början är borta ur lösningen.

– Spädningen kallas för rytmisk förtunning och innebär att man står bredbent med en behållare mellan benen och svänger den fram och tillbaka medan man späder. Då bygger man upp strukturer i lösningen som man kan fortsätta att späda trots att det inte längre finns någon molekyl kvar, säger Per Manell.

Han frågade vad det var för strukturer.

– Svaret var att de var av andlig karaktär, säger han.

Per Manell menar att preparaten i bästa fall kan beskrivas som harmlösa. Men att inkludera dem i läkemedelslagen vore inte ärligt, menar han.

– Det vore att lura folk att ge dem status som godkända läkemedel, säger han.

FOTNOT: Texten har tidigare varit publicerad i tryckta Svensk Farmaci nr 1/15.