En tablett hit eller dit, eller?

De flesta farmaceuter ute på öppenvårdsapoteken instämmer säkert att en stor delen av kunddialogen vid expeditionstillfället går till att diskutera utbytessystemet av receptbelagda läkemedel.

En del kunder är accepterande, andra är kritiska och kräver ett mer ingående samtal.

Jag presenterar utbytet på olika sätt beroende på vilken kund jag har framför mig. Ofta refererar jag till både Tand- och läkemedelsförmånsverket (TLV) och Läkemedelsverket (LV) då jag har märkt att det också inhyser förtroende, utöver det jag ger i min vita rock.

Jag har själv lärt mig att lita på TLV och LV, det är viktigt för det arbete jag gör.

Dock finns stunder då jag tar på mig kritikers glasögon och träder utanför den fyrkantiga författningsboxen.

En av mina första lärdomar på apoteket var att farmaceuten genomför byten till det läkemedel som bedömts medicinskt likvärdigt av LV och som fastställts till periodens vara av TLV, förutsatt att det inte finns medicinska skäl som motsätter sig detta.

Än idag minns jag när en kollega skulle signera en expedition som jag under praktiken förberett. Jag hade bytt ut det förskrivna läkemedlet Selexid 200 mg 15 tabletter till periodens vara Penomax 200 mg 14 tabletter.

Vid det laget visste jag att förpackningsstorleken kunde variera med några få tabletter mellan utbytbara läkemedel.

Till min förvåning motsatte kollegan sig bytet. Kunden skulle dosera pivmecillinam 200mg 3 gånger dagligen i 5 dagar, och med 14 tabletter skulle hon inte kunna slutföra sin behandling.

Jag tog det till mig och vid tillfälle lyfte jag frågan med farmacichefen. Då lugnandes jag med en referens till LV. De har bedömt utbytbarheten och jag skall känna mig trygg med det.

Och det gjorde jag. Ända fram till dess att en läkare ringde å sin patients vägnar. Var det sant att patienten hade fått en tablett för lite av pivmecillinam?

Det kändes löjligt att hänvisa till periodens vara, så vi löste bara situationen.

Men jag kunde inte släppa händelserna. I FASS finns olika rekommenderade doseringar för pivmecillinam; 200mg 3 gånger dagligen i 5 dagar, 400mg 2-3 gånger dagligen i 3 dagar respektive 200mg 2 gånger dagligen i 7 dagar.

På de recept jag har expedierat, har den första doseringen varit vanligast.

Varför är olika förpackningsstorlekar utbytbara för så korta behandlingar? Varför godkänner TLV en 14-tablettsförpackning som periodens vara, när tabletterna inte räcker till för att fullfölja den, enligt mig, vanligaste ordinationen?

I ett mail skriver LV att de beslutar om utbytbarhet på produktnivå och inte på förpackningsnivå. TLV grupperar sedan in varorna i förpackningsstorleksgrupper. Dock anser LV att om pivmecillinam 200mgx3 i 5 dagar förskrivits så skall farmaceuten motsätta sig bytet.

Alltså motsätter sig både farmaceuten och LV utbytet. Ändå utser TLV den mindre förpackningen som periodens vara. Helt plötsligt måste apoteket i princip ha både periodens vara (14 tabletter) och förskriven vara (15 tabletter) på lager!

I svaret från TLV framgår att läkemedlen på ”periodens vara-listan” är indelade i förpackningsstorleksgrupper där förpackningar med 14-16 tabletter tillhör samma grupp. Det är anledningen till att byte föreslås mellan 14 och 15 tabletter.

Även TLV hänvisar till farmaceutkrysset om föreslaget utbyte inte ”passar”.

I praktiken handlar inte problemet om farmaceutkrysset. Problemet är snarare att förpackningar med få tabletter grupperas ihop, trots att antalet tabletter skiljer sig. I detta fallet är det inte en tablett hit eller dit.

Jag har lärt mig en läxa och blivit en erfarenhet klokare.

Utbyten föreslås bara.

Det är mitt farmaceutiska förnuft jag skall förlita mig på i första hand, jag bär ansvaret även om andra tar besluten.

Gör det enkelt för alla, skrota 14-tablettsförpackningen helt, eller sätt den i en egen förpackningsstorleksgrupp.

Det är väl bättre att de få patienter som förskrivs 2- och 3-dagars kurerna, får med sig någon tablett mer, än att de som förskrivs 5-dagarskuren får en tablett för lite.

Isabella Stenmark