Studien från forskare i bland annat Uppsala har nyligen publicerats i tidskriften Health Policy.
Svensk Farmaci skrev kortfattat om den i fjol när den hade presenterats på en vetenskaplig kongress.
Bakom undersökningen står apotekaren och doktoranden Kristin Wisell vid Uppsala universitet, docent Sofia Kälvemark Sporrong vid Köpenhamns universitet och Ulrika Winblad, lektor vid Uppsala universitet.
Ett av regeringens mål i det ursprungliga utredningsdirektivet var effektivitet i form av sänkta kostnader för konsumenterna utan att samtidigt öka den finansiella bördan för skattebetalarna.
Men i den påföljande utredningen föreslogs i stället en kostnadsbesparande förändring av generikasystemet.
Detta eftersom förändringen av ägarskap inte längre ansågs kunna öka effektiviteten enligt ovanstående definition, enligt forskarna.
Ett annat mål med reformen i de ursprungliga kommittédirektiven var att förbättra läkemedelsanvändningen. Under förberedelsearbetet inför reformen, som konkretiserades i en statlig utredning av Lars Reje och en proposition, utvecklades dock aldrig denna målsättning vidare.
I propositionen framlades dock en idé om att subventioneringssystemet borde byggas upp så att det stimulerar apoteken att utveckla tjänster som leder till en bättre läkemedelsanvändning. Det förslaget har dock inte förverkligats.
Målsättningen ökad prispress försvann också under resans gång när reformen förbereddes.
Det enda ursprungliga mål som kvarstod hela vägen var att öka tillgängligheten till fysiska apotek.
– Tillgänglighet definierades som fler apotekslokaler, inte som tillgänglighet till läkemedel eller tillgänglighet till apotekare och receptarier, säger Kristin Wisell.
Däremot tillkom nya mål: att få in entreprenörer och skapa en marknad som var attraktiv för såväl små som stora företag, konstaterar studieförfattarna.
– Vi kan konstatera att omregleringen genomfördes trots att politikerna själva konstaterade i förarbetet att endast ett av de ursprungliga målen, tillgänglighet till fler apotek, skulle infrias. Ambitioner om ökad effektivitet, prispress och bättre läkemedelsanvändning försvann.
– Hälsa diskuteras knappt alls i förarbetet före omregleringen av apoteksmarknaden, trots att apotekare och receptarier som arbetar på öppenvårdsapotek lyder under Hälso- och sjukvårdslagen. Det viktigaste verkar ha varit att liberalisera ägarskapet, inte att förbättra de aspekter som man skrev i direktivet, säger Kristin Wisell.
