Debatten förs över professionens huvud

Från och till når debatter som handlar om apoteksbranschen riksmedia. I särskilt sällsynta fall når debatter kring farmaceuters yrkesroll riksmedia. När båda väl händer på en och samma gång undrar man ju om inte professionens företrädare bör ta tillfället i akt att uttala sig och utföra sitt syfte, nämligen att företräda vår profession?

Den pågående debatten kring att unga flickor nekas p-piller av apoteken började som ett frö i den förhållandevis okända RFSU tidskriften Ottar, för att sedan sprida sig som en löpeld i sociala medier och slutligen nå riksmedia via TT och SVT. Debatten handlar alltså om att det finns farmaceuter som vägrat expediera p-piller till unga flickor p g a flickornas unga ålder.

Vissa menar att anledningen till de aktuella farmaceuternas agerande är att de moraliserar kring unga flickors användning av p-piller.

Det finns till och med röster som menar att dessa händelser skett ofta och att det kanske är ett systematiskt felaktigt agerande.

Men får man höra en apotekare eller receptarie bemöta dessa påståenden en enda gång i nyhetsrapporteringar? Svaret är självklart nej.

Istället tillåts bl.a. RFSU, överläkare, barnmorskor och organisationen “Ja till livet” säga sin mening i debatten.

De enda som får en syl i vädret som på något sätt kan sägas företräda apotekssidan i debatten är Sveriges apoteksförening. De gör i och för sig ett rakt och tydligt framträdande i SVT:s morgonsoffa (se debatten här), men de är en branschorganisation för apoteken och inte en företrädare för vår profession.

Med all rätt kan man tycka att organisationen som tagit på sig ansvaret att företräda landets farmaceuter i professionella frågor, som bekant alltså Sveriges Farmaceuter, borde vara intresserade av att delta i debatten. Det är de säkerligen, men tyvärr lyckas man inte bubbla upp mer till mediaytan än att förbundsordföranden uttalade sig i en artikel här på Svensk Farmaci. Det blir alltså inte bättre än så, vår egen professionsorganisation når ut till den egna professionen, men inte en millimeter längre.

Återigen pågår alltså en debatt om läkemedel ovanför våra huvuden, men denna gång är det till och med vår egen yrkesroll som diskuteras. Ändå får vi inte vara med. Finns det något Sveriges Farmaceuter och vi som enskilda apotekare och receptarier kan göra för att bli inbjudna till debatten nästa gång?

• Till att börja med, förtydliga en gång för alla vad en apotekare och receptarie innebär. Förbundet skulle kunna göra detta exempelvis genom att utföra en informationskampanj riktad mot allmänheten. Varför är detta så viktigt då? Jo för att om ingen ens vet att det existerar ett professionsyrke på apotek, varför ska man då ens bemöda sig att be professionen delta i debatten? Det blev så otroligt tydligt den här gången att ingen därute har någon aning. I Ottars ursprungsartikel varvas benämningen av en person som expedierar recept på apotek med följande “titlar”: apotekare, kvinnan i disken, apoteksbiträde, apotekspersonal, farmaceut och läkemedelsansvarig. Dessutom om ni tar och tittar på klippet från Gomorron Sveriges morgonsoffa så är det väldigt uppenbart att programledaren misstagit sig på att all personal på apotek kallas apotekare.

• Att synas och våga skylta med din yrkestitel. Att i professionella sammanhang stolt kunna säga att man är receptarie eller apotekare och inte gömma sig under benämningen farmaceut. Detta kan kanske tyckas gör en marginell skillnad. Men jag tror snarare tvärtom. Det handlar om en sund stolthet över sin profession och yrkesroll som behöver spridas inom yrkeskåren.

• Vara aktiva och proaktiva på sociala medier. En stor del av debatten har flyttat hit därmed sker även debatten automatiskt över huvudet på en om man inte är med.

• Att aktivt synas även när det inte är en pågående debatt. För att medierna ska fråga efter ett uttalande från vår profession under en aktuell debatt måste vi även synas aktivt under de “tysta perioderna”.

Hur ska en journalist komma på tanken att fråga oss när en debatt blossar upp om de inte ens vet att vi finns i vanliga fall?

Exempel på moderna sätt att synas aktivt är via relevanta mässor och konferenser, informationskampanjer kring läkemedelsanvändning till äldre och till unga (se utmärkta exemplet om “skolfarmaceuter” i Norge). Eller mitt personliga favoritförslag, starta en podcast om läkemedel riktad till allmänheten!

Att öka medvetenheten kring vårt yrke ute i samhället görs inte i en handvändning. Men arbetet måste börja någonstans. Lagom fram till nästa debatt kring apotek eller farmaceutens yrkesroll hoppas i alla fall jag att Sveriges Farmaceuter lyckas få ut mer än ett uttalande i den egna professionstidskriften.

Henrik Cam