Ett farväl till Tre Rosor

Jag kommer aldrig glömma min första dag på mitt praktikapotek. Än idag pratar mina kollegor om hur jag stormade in i röd kappa och höga klackar. Jag hade nog redan då en idé om att jag inte tänkte vara en tråkig apotekare i kortklippt page och beiga kläder. Nej, det var inget fel på mitt självförtroende, jag var ju soon-to-be apotekare.

Den närmsta tiden efter det kom att bli mycket händelserik. Förutom den nya staden och de tolv nya kollegorna, var praktiken en prövning i sig. Ödmjukt fick jag erfara att även om jag hade en gedigen grundutbildning i bagaget, fanns det mycket kvar att lära. Den största utmaningen var att applicera mina kunskaper i verkligheten.

Under den första tiden svansade jag runt efter vår varuplockare. Här gällde det att hänga med, även om jag unnande mig att läsa på läkemedelsförpackningar emellanåt. Jag insåg snabbt att vår varuplockare skulle bli till min räddning många gånger, då hon förmodligen hade och har den allra bästa sortimentsöverblicken.

Dagarna var intensiva.

I flera veckor kändes mitt huvud som en ordentligt omskakad snökula. Substansnamn yrde som ett snöoväder och jag bara längtade tills dess att allt fallit ned och på plats.

När jag väl vågade mig fram till receptdisken, valde jag att stå bredvid länge. Jag svansade troget runt efter min handledare, men insåg snart att det var lärorikt att observera andra farmaceuter också.

Det var en fantastisk känsla att veta, att jag alltid var välkommen överallt. De tog sig tid och hjälpte till när jag klantade till något. Uppmärksamt lyssnade de på mig och ibland behövde jag inte ens be om hjälp innan någon magiskt dök upp vid min sida.

När jag började bli varm i kläderna i recepturen, vågade jag mig ut på det stora egenvårdsgolvet. Antalet receptfria läkemedel och handelsvaror var överväldigande. Så fort jag fick chansen var jag där och lyssnade på apoteksteknikerna för suga in deras otroliga kunskaper. Jag insåg att jag trivdes i egenvården som fisken i vattnet.

Långsamt växte jag in i rollen som apotekare. Totalt tillbringade jag sex månader på apoteket som student. Dagen efter praktikens slut var jag fortfarande kvar på samma apotek, men nu helt plötsligt som fullfjädrad apotekare, i alla fall på pappret. Som jag minns det, var den största förändringen att jag nu hade schemalagd lunch.

Och tiden gick.

Efter tre år är det nu dags för mig att lämna mitt praktikapotek i Jönköping för nya utmaningar.

I det här inlägget vill jag tacka var och en av er på Tre Rosor. Tack för de många skratten och busiga upptågen och de roliga och jobbigare arbetsdagarna. Tack för berättelserna från förr, och för de från fjärran länder. Tack för all den kunskap och erfarenhet ni har delat med mig. Ni är mina förebilder!

Det är först nu som jag inser att flickan i den röda kappan som stormade in med säkra steg för tre år sedan, hon var ingen apotekare. Jag blev farmaceut hos er på apoteket. Det är ni som har format mig, lärt upp mig och gjort mig till apotekare.

Ni kommer att prägla hela mitt yrkesliv, vilket är ett fantastiskt betyg. Tack och på återseende!

Isabella Stenmark