Oväntade data om läkemedelsgenomgångar
I en ny studie från Akademiska sjukhuset i Uppsala gjorde interventioner av apotekare stor nytta hos akut inlagda patienter med färre än fem läkemedel. Men hos dem med fem eller fler läkemedel gjorde insatsen mindre nytta sett till antalet återbesök. UPPDATERAD 16:22
Läkemedelsgenomgångar är något som framför allt genomförs hos patienter med många läkemedel. Enkel logik kan tyckas tala för att det är där som de största läkemedelsproblemen finns och de största effekterna bör kunna nås.
Sedan den 1 september 2012 gäller Socialstyrelsens skärpta föreskrift om läkemedelsgenomgångar. Även den är baserad på antagandet att genomgångar gör mest nytta hos patienter med flera läkemedel.
Enligt föreskriften måste alla svenska vårdgivare ”erbjuda patienter som är 75 år eller äldre och som är ordinerade minst fem läkemedel en så kallad enkel läkemedelsgenomgång”.
Men en ny studie, publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLoS One av forskare från Uppsala universitet, indikerar oväntat att det är patienter med få läkemedel som tycks ha störst nytta av läkemedelsgenomgångar.
Studien finns tillgänglig gratis online här.
I studien lottades 400 patienter, alla 80 år eller äldre, som lagts in akut på akuten vid Akademiska sjukhuset i Uppsala till att antingen få en intervention (inklusive en läkemedelsgenomgång) av en klinisk apotekare eller inte.
Patienterna följdes sedan under tolv månader där återbesök registrerades som primärt utfallsmått.
Patienter som hade färre än fem läkemedel och fick en apotekarintervention minskade sin risk för ett nytt akutbesök med 78 procent jämfört med de som inte fick någon särskild insats. Men patienterna med fem läkemedel eller fler påverkades klart mindre av interventionerna mätt som återbesök (30 procents riskminskning).
Patientens nivå av olämplig förskrivning vid ankomst till akuten (mätt som så kallad START- och STOPP-score) påverkade inte resultatet av interventionen mätt som nya akutbesök.
Forskarna, Anna Alassaad och hennes kollegor, skriver att resultaten var överraskande men presenterar några möjliga förklaringar.
En sådan är att föreslagna förändringar implementerades i lägre grad hos patienterna med många läkemedel jämfört med de med färre.
Patienterna med färre läkemedel hade dessutom större förmåga att kommunicera upplevda läkemedelsproblem, vilket i sin tur kan ha gjort kvaliteten på interventionerna högre i den gruppen.
Läs vår intervju med Anna Alassaad om studien här på sajten inom kort.
