“Kattens färg spelar ingen roll”

Som ni säkert sett i Svensk Farmaci och på andra håll på senare tid verkar förkortningen för dagen i den svenska farmacivärlden vara NMS.

Akronymen står för ”New Medicine Service”, en modell från England där man börjat ge patienter som får sitt första recept mot vissa kroniska sjukdomar ett längre samtal om läkemedlet vid första uthämtningen. Och dessutom ett uppföljande samtal i samband med den andra.

I Sverige har Socialdepartementet beställt en studie från Läkemedelsverket kring hur görbart det här skulle vara på svenska mark.

Och som vanligt när det gäller den här typen av tjänster så dyker professionsfighten upp.

Denna gång initierad från läkarhåll. Ska farmacevter verkligen hålla på med sådant här? Om vi i läkarkåren inte får reda på vad som sägs till våra patienter så är det en patientrisk. Samtalen ska endast ske efter samråd med läkare, i ett remissförfarande.

Tyvärr lika förutsägbart som det är förlamande.

Vad är det då som gör att en enkel åtgärd som NMS upprör så många traditionella aktörer inom vården?

Jag tror man ska avstå från att ens fundera på den frågan och istället fråga varför NMS från början skulle vara något för apoteken och farmaceuterna allena?

Vi farmaceuter går nu runt och grämer oss över att läkarna återigen misslyckas med att se vår storhet och vår potential. Vi är som matadoren i Tjuren Ferdinand där vi står med vår receptur och vår kompetens men inte får visa den.

Jag tror att NMS är ett alldeles för viktigt verktyg, och dålig läkemedelsanvändning ett alldeles för stort problem, för att vi ska låta det verktyget ligga kvar i lådan på grund av en professionskonflikt.

En god vän till mig brukar säga att ”det spelar ingen roll vilken färg katten har så länge den jagar möss” och jag tycker att det stämmer utmärkt på detta område.

Dålig läkemedelsanvändning är mössen, NMS genomförd av olika professioner och i olika kanaler är de mångfärgade katterna.

Den rapport som Läkemedelsverket haft ute på remiss nu visar att NMS på svenska apotek är genomförbart, det vill säga att en sorts katt skulle kunna tänka sig att jaga möss.

Det som behövs nu är en mycket bredare approach till, och analys av, NMS som verktyg och hur man optimerar det.

Jag tror att vi ska släppa lös de mångfärgade katterna och då tänka på följande:

Utfallet av tjänsten måste utvärderas med variabler som är relevanta ur ett patientperspektiv. I Sverige har vi exempelvis Läkemedelsregistret där vi kan utvärdera uthämtningsföljsamhet över tid och vi har en mängd andra register och metoder där vi kan mäta riktiga utfall, utfall som har effekt på patienternas hälsa och vardag.

Det ekonomiska värdet av utfallet måste kvantifieras och, om det är positivt, användas som argument för att skapa tjänster med en prislapp (och om det är negativt som argument för att jaga andra möss). Om projektet resulterar i flummiga argument för en högre läkemedelsmarginal så får vi ingen långsiktig patientnytta. Läkemedelsnära tjänster måste professionaliseras, annars faller vi tillbaka i det välvilliga outvärderade träsk som vi levererat tjänster i och ur tidigare.

Samtalet över disk måste ställas mot motsvarande tjänst utförd över telefon. Tills motsatsen är bevisad så är jag 100 procent säker på att telefon är ett bättre medium, informationssituationen och tidpunkten är på patientens villkor, man kan låta individer ur olika professioner som är proffs på metodiken jobba med coachning på heltid och ur ett kostnadsperspektiv är det mycket mer effektivt än att bryta upp tiden vid disken.

Vi vet alla att patienter i dag får sin läkemedelsinformation från en salig blandning av släktingar, grannar, sköterskor, apotek, internet och läkare.

Samtidigt som vi bråkar om vem som ska göra vad har vi hamnat i en situation där vårdprofessionerna inte står bakom ens merparten av den information som når fram och påverkar läkemedelsanvändandet.

Sett ur den synvinkeln är Sveriges handhavande av verktyget NMS hittills mycket svårt att förstå.

Joakim Söderberg, apotekare, vice vd på Health Solutions