Mardröm eller framtid?

Hon stänger till dörren för att dämpa ljudet från de övriga familjemedlemmarna som roat ser på TV.

På skrivbordet framför sig har hon en mapp med namn och kontaktuppgifter till de kunder som passar in på månadens profil, enligt Apotek X.

Naturligtvis känns det jobbigt att behöva lyfta på luren och ringa till en kund. Han eller hon kanske är mitt uppe i sitt eget fredagsmys, precis som hennes egen familj i rummet intill, utan att ha en tanke på sina receptbelagda läkemedel.

Hon drar en djup suck och formulerar för sitt inre öppningsfrasen. ”Hej Hubert, jag heter Isabella och är apotekare på Apotek X. Som du säkert känner till är du kund hos oss. Jag ringer för att ge dig ett förmånligt erbjudande.”

“Det är så att ditt högkostnadsskydd går ut om några dagar. Jag skulle vilja erbjuda dig att plocka ut dina läkemedel med rabatt enligt högkostnadsskyddet. Om du väljer att beställa dem från Apotek X redan ikväll, kan jag även erbjuda gratis hemleverans.”

Hon lägger ifrån sig telefonen.

Hur i all sin dag har hon hamnat här?

I början skedde förändringarna på Apotek X med små steg. Men när statistik och försäljningssiffror blev drivkraften till utvecklingen, blev de små förändringarna snart till stora.

Försäljning hade kanske alltid fått apotekspersonal att rynka på näsan. Själv var hon inte främmande för tanken att expediera och sälja läkemedel och varor på Apotek X.

Ett apotek är inget konstmuseum, kunden kommer inte in, för att i första hand betrakta ovanliga föremål. Kunden kommer inte för att de har ett behov.

Men ett apotek är inte heller en butik som bedriver detaljhandel.

Samtidigt som de individuella kraven på försäljning av handelsvaror ökade, ökade även de individuella kraven på expedierande receptrader.

Visserligen saknade hon själv en ekonomisk bakgrund, och det kanske var därför som ekvationen inte gick ihop. För om antalet förskrivningar inte ökade, var det då konstigt om receptraderna minskade på Apotek X, på en marknad där antalet nyöppnade apotek ständigt ökade? Och var det rimligt att tro att tre farmaceuter under samma tid skulle kunna expediera lika många receptrader som fem farmaceuter?

Oavsett ovanstående skulle farmaceuterna jaga receptrader, eller omsorgsrader om ni så vill. Apotek X försåg dem med verktyg för detta, till exempel kunde man tala om för kunden att högkostnadsskyddet snart skulle gå ut.

Tillslut blev situationen till ett solklart moment 22. Självklart hade hon en skyldighet gentemot arbetsgivaren, men som legitimerade apotekare hade hon även ett samhällsansvar.

Var fanns etiken i detta arbetssätt? Var fanns miljötänkandet och strävan mot ett hållbart samhälle? Och var inte gränsen mellan merförsäljningsrader och omsorgsrader hårfin?

Även om det nu var många år sedan detta började, kunde hon fortfarande höra sin kollegas kommentar. Det farmaceutiska försvinner mer och mer, farmaceuter anses inte vara mer än högutbildade försäljare.

Numera betraktas merförsäljning och försäljningsresultat som kompetens, och dokumenteras i kompetenspärmen i lönegrundade syfte.

När hon för tio år sedan signerade sitt första recept var hon stolt och ivrig att arbeta för rätt läkemedelsanvändning. Hon hade då vigt en femtedel av sitt liv till apotekarestudierna och det var inget hon ville hellre än att värna om farmacin och hålla dess fana högt.

Idag ringer hon till kunder vars högkostnadsskydd snart nollställs och erbjuder gratis hemleverans av läkemedel. Hon hade gärna vägrat men vad ska man göra när lönerna numera är provisionsbaserade?

Hur kunde den stolta farmaceuten bli till en telefonförsäljare?

***

Jag vaknar upp och sätter mig rakt upp i sängen. Jag är helt svettig. Vilken mardröm! Jag vänder mig om och tänder sängbordslampan.

Vilken hemsk utveckling om vi legitimerade farmaceuter som har en så viktigt samhällsroll skulle bli till legitimerade försäljare.

Tur att det fortfarande finns tid att påverka detta.

Farmacins fana skall hållas högt, tänker jag och småler för mig själv innan jag släcker ljuset och somnar om.