Självkritik och arrogans

Det är något lite slött och förutsägbart att skicka ut öppna standardfrågor till partierna inför valet.

Tidsbesparande för en redaktion.

Svaren kan vara klargörande, men det blir sällan någon vidare journalistik.

Den stora nackdelen är att man inte får möjlighet till följdfrågor.

Ett dumt, ofullständigt eller undflyende svar får stå oemotsagt.

Men svaren kan ändå säga ganska mycket.

Vilka politiker väljer att säga det helt förväntade?

Vilka tar tvärtom chansen att problematisera, tänka utanför ramarna och tänja på den förväntade partilinjen?

Vem tar sig tid, vem svarar arrogant?

”Hur bra tycker ni att apoteksmarknaden fungerar efter omregleringen?”

I Barbro Westerholms (FP) svar på den frågan märks ett genuint engagemang för äldre med många läkemedel.

Här finns en allianspolitiker som inte är nöjd med det nya, utan vill vidare.

Så här skrev hon:

”Vi har fått fler apotek och bättre öppettider vilket var avsikten, men det har blivit svårare att få ut receptbelagda läkemedel bland annat på grund av mindre lagringsmöjligheter och företagens leveransproblem. Detta måste åtgärdas.”

”Möjligheterna för personalen att ge råd verkar ha försämrats vilket vi också tycker måste åtgärdas”.

Jag hade gärna ställt fler frågor. ”Svårare att få ut läkemedel”, vad menar du, är det kanske generikasystemet som är boven där? Vill Folkpartiet införa offentlig ersättning för strukturerad farmaceutisk rådgivning eller tjänster på apotek? Barbro Westerholm har tidigare gläntat på den dörren.

Socialdemokraternas Lena Hallengren svarade också nyanserat på frågan – inte bara gnäll på den apoteksreform som hon så ofta kritiserat.

Hur svarade Centerpartiets Anders W Jonsson på samma fråga?

”Bra.”