Kunder som förgyller vardagen

Vi på apoteket ger dagligen mängder med råd och rekommendationer till våra kunder men det är sällan vi får någon återkoppling.

Det händer ofta att jag undrar hur det sedan gick för kunden och om det blev bra.

Det får mig att inse att detta måste vara en av de största skillnaderna mellan apoteksverksamheten och vården.

Vården kan följa upp sina patienter, men vi kan inte följa upp våra kunder.

Eller kan vi det?

När jag började min praktik i Jönköping 2012 var allt plötsligt nytt; staden, kollegorna och människorna. Jag kände ingen och ingen kände mig.

Det var skönt på ett sätt, jag behövde varken oroa mig för ett spontanbesök från en gammal flamma eller en gammal flammas mamma.

Efter ett tag började kundernas ansikten att bli bekanta för mig. Och mig lärde sig kunderna att känna igen också, jag var ju apotekarstudenten som i alla fall till en början alltid fick dra farmaceuterna i rockärmen för en påskrift.

Idag hoppas jag att det är andra egenskaper som kännetecknar mig.

Något som har förvånat mig mycket och som jag reflekterat över en del på senaste tiden är de relationer som vuxit fram mellan mig och en del kunder.

Jag vill inte säga att jag favoriserar någon eller att jag har stammisar, men jag har kunder som förgyller min vardag lika mycket som jag hoppas på att förgylla deras.

Vad jag vill illustrera med det här, är att det visst finns en möjlighet att följa upp sina kunder utan att trampa runt i läkarnas territorium.

Det blir naturligtvis enklare med receptkunden än egenvårdskunden. Ibland kan kunden i recepturen berätta saker för mig, som hen inte vill besvära sin läkare med.

Då kan jag förklara och förtydliga eller i de fall då det behövs kontakta läkaren. På något sätt har jag vunnit deras förtroende.

Även om jag inte skriver journaler, kan jag lägga in en apotekskommentar i receptet.  Oavsett vilken kund det är, är det väldigt bra, särskilt om samma frågeställning dyker upp vid ett senare tillfälle.

Nu har jag snart varit på samma apotek i 2,5 år. Ibland blir jag högfärdig och får för mig att jag bemästrat allt på apoteket.

Men än idag finns situationer som är helt nya. När jag fick beskedet att en av mina återkommande kunder gått bort, blev jag förvånad över hur det berörde mig.

Jag blev ledsen, trots att det inte var en patient eller släkting, utan en kund.

Så det här inlägget tänkte jag tillägna er som vinkar till mig så fort ni kommer in på apoteket, skäller på mig när jag är i egenvården och inte expedierar recept och som ger mitt arbete pricken över i:et.

Tack!