BLOGG: Solen har äntligen tagit sig besväret att regelbundet besöka oss i Jönköping.
Effekten är omedelbar och märks på förbipasserande människor som genast byter ut sin jacka för ett par moderiktiga solglasögon.
Att temperaturen stundvis knappt når upp till 10°C verkar oviktigt.
För mig är solen inte bara ett löfte om sommar, utan även ett löfte om ängsliga småbarnsföräldrar som i strid ström rullar in sina barnvagnar på apoteket i jakt på det bästa solskyddsmedlet.
Trots två sommarsäsonger på apoteket kan jag inte låta bli att förvånas över det intresse som konsumenten, och särskilt småbarnföräldern, har för innehållet i ett solskyddsmedel.
Och inte ens i min vildaste fantasi trodde jag att termer som ”parabener” och ”nanopartiklar” lätt kunde få samma effekt på apoteket som en svordom i kyrkan.
Debatten kring både parabener och nanopartiklar är intressant och jag är inte alls rädd för att diskutera det med kunden.
Det är alltid intressant att höra vad de har för åsikter och vad de grundas på.
För även om kunden har ”läst på” kanske källhänvisningen inte sträcker sig längre än till ett öppet internetforum.
Ibland frågar jag kunden vad parabener är för något. Det är inte ovanligt med kommentarer som något ”farligt” och ”onödigt”.
Men är det verkligen onödigt att ha konserveringsmedel i en produkt som är tänkt att användas en hel sommar? Kanske inte.
Tyvärr har kunden sällan tänkt steget längre, om produkten inte innehåller parabener innehåller den med hög sannolikhet ett annat konserveringsmedel istället.
När det gäller nanopartiklar finns en oro för att dessa partiklar skall gå igenom huden.
I solskyddsmedel hör titandioxid till de mest omdiskuterade nanopartiklarna.
Det råder utan tvekan vissa oklarheter kring detta, vissa kunder tror att nanopartiklar är ett eget ämne, snarare än ett ämnes partikelstorlek.
I dialogen med kunden hänvisar jag i båda fallen till Läkemedelsverket, LV, som anser att metyl- och etylparabener är säkra att använda i kosmetika- och hygienprodukter enligt nuvarande haltbegränsningar.
Gällande nanopartiklar skriver LV att studier inte visar några tecken på titandioxid kan gå genom oskadad hud.
Samt att riskerna för att få in nanomaterial i kroppen från användning av kosmetiska produkter på huden i dagsläget bedöms som relativt liten.
Hysterin kring parabener och nanopariklar stöds mer eller mindre av en del tillverkare.
Numera märks solskyddsprodukter med information som ”utan parabener” på förpackningen.
Anledningen till detta måste vara kundens efterfrågan, snarare än en övertygelse om att parabener är dåligt.
Annars förstår jag inte varför samma tillverkare använder parabener som konserveringsmedel i åtminstone ett av sina receptbelagda topikala läkemedel?
Hur långt får kundens efterfråga styra innehållet i solskyddsmedel?
Det är nämligen inte helt ovanligt att möta en kund som vill ha solskyddsmedel utan ”filter och sådan skit”. Tja, då vet jag inte om det är en kräm med solskyddsfaktor som kunden söker.
Att förklara för kunden och upplysa med mer information än den på produktens baksida tycker jag är viktigt för den här typen av rådgivning.
Jag har i alla fall dammat av mina kunskaper om solskydds- och konserveringsmedel.
Välkommen in, så kan vi tillsammans avdramatisera fula ord som parabener och nanopartiklar.
Till dess får en solhatt duga.
