“Nepi lägger ut dimridåer”

Reglera apotekens påslag för läkemedel utan förmån, utropar Mikael Hoffmann och Nepi på Svensk Farmaci. I sak är det på en och samma gång uppseendeväckande och en berömvärd prestation att Nepi lyckas göra en fråga om läkemedel som är utan förmån till en apoteksfråga.

Om vi förstår saken rätt tycker Nepi att det är jobbigt för läkare att hålla reda på vilka priser ett visst läkemedel har på ett visst apotek. Vi kan ha viss förståelse för det. Men Nepis förslag för att lösa detta är att det ska vara fri prissättning för läkemedelsproducenten, medan apoteken ska ha ett reglerat påslag. Dessvärre tyder det på att Nepi inte förstår hur läkemedelsmarknaden fungerar.

De fall som varit mest uppmärksammade i frågan om läkemedel utanför förmånen är de där läkemedelsbolaget valt att lyfta ur en produkt ur förmånen för att kunna höja priset. I dessa fall har en förändring alltså skett därför att läkemedelsbolaget – inte apoteket – velat sätta det pris de själva vill.

Vilket pris kunden betalar är förstås ett resultat av apotekens förmåga att förhandla om pris med leverantören och den marginal som apoteket har. I Nepis förslag vill man ta bort den ena parten i förhandlingen. Vad som hindrar läkemedelsbolagen från att höja priserna förblir höljt i dunkel.

Förslaget löser därmed i sak absolut ingenting, annat än att Nepi vill ge producenterna fritt spelrum. Det är möjligt att det för Nepi kommer kännas bättre om alla patienter betalar 400 procent högre pris, så länge alla betalar lika mycket. Det är en syn på jämlikhet som vi tror att många patienter i slutänden har svårt att förlika sig med.

Den kund som ringer till ett apotek och frågar om pris kommer naturligtvis få ett svar. 80 procent av alla apotek är dessutom öppna med prisinformationen även om den som frågar inte har ett recept.

Huvudfrågan är faktiskt inte huruvida Hoffman har rätt att göra prisjämförelser eller inte. Huvudfrågorna är istället två:

1. Vilka läkemedel som ska finnas i förmånen, och vilka som inte ska göra det – och huruvida det är rimligt eller orimligt att exempelvis antibiotika för barn inte är förmånsläkemedel.

2. Förbudet mot att apoteken byter läkemedel utanför förmånen till likvärdiga produkter. Om apoteken fick rätt att byta – vilket vi och Nepi är helt överens om – skulle det uppstå en marknad med prispress och kunden skulle ha alternativa valmöjligheter.

Så länge som Nepi med flera envisas med att göra frågan om läkemedel utan förmån till en apoteksfråga – de apotek som har noll och ingen makt att besluta i just den saken – lägger man ut dimridåer och undviker en diskussion om väsentligheter.

Johan Wallér, vd
Henrik G Ehrenberg, chefsstrateg
Sveriges Apoteksförening