”Tungt ansvar vilar på apoteken”

Enligt Mikael Hoffmann är det svårt att förvägra patienter och allmänhet tillgång till självtester bara för att de kan vara svårtolkade.

– Om kunderna inte köper dem på apotek i Sverige så kommer de istället att köpa dem på nätet från utlandet. Det vården däremot kan och borde göra är att klargöra ansvaret hos dem som tillverkar, marknadsför och säljer dem. Särskilt tydlig bör vården vara mot samverkanspartners som apotek. Om ett apotek säljer ett sådant test så har apoteket också ansvar att ge korrekt information, svara på kundens alla frågor och följa upp konsekvenserna av det resultat som testet visar, säger han.

– Det kan inte vara så att privat verksamhet skall tjäna pengar på att sälja tester och sedan hänvisa alla tolkningar och svåra överväganden till vården. Samma princip bör gälla som för en privat vårdgivare som ju förväntas följa upp de givna behandlingarna och komplikationerna och inte bara skumma grädden av mjölken.

Enligt Mikael Hoffmann finns ofta starka skäl till varför vården inte erbjuder vissa tester.

– De kan vara för osäkra, eller resultaten kan vara för öppna för tolkning. De kan ge information om sjukdom och risker som inte går att åtgärda och därför inte bidrar till en ökad hälsa utan enbart skapar oro och frustration för den som får beskedet. Fynd kan vara korrekta eller falskt positiva, och därmed skapa onödig oro. Och tvärtom kan avsaknad av fynd vara antingen korrekt eller falskt negativ och därmed invagga i falsk säkerhet, säger han.

– Ett prov kan ha tillräcklig känslighet och precision, prediktivt värde, för att fungera mot en grupp med förhöjd risk. Men samma prov kan ha en helt otillräcklig precision och ge oacceptabelt många felaktiga positiva och negativa svar om det används mot en frisk allmänhet.

– Jag undrar vem i respektive apotekskedja som är ansvarig för dessa överväganden och vilken information man ger till presumtiva kunder och till den apotekspersonal som förväntas sälja testerna och ge patienterna råd utifrån testsvar.