"Goda möjligheter att interagera"

Angående förra veckans artikel i Svensk Farmaci där Björn Lindeke, ordförande i UKÄ:s bedömargrupp för farmaciutbildningarna, uttalade sig om utbildningarna i Göteborg så vill vi, programansvariga vid de två utbildningarna, gärna förtydliga vissa saker.

Vinkeln på artikeln var att receptariestudenterna skulle vara helt isolerade från övriga studenter inom hälso- och sjukvårdsutbildningarna vid Göteborgs universitet (GU), vilket skulle gå ut över kvaliteten på deras utbildning.

”Isoleringen” anges vara grundad på hur programmen är organisatoriskt är styrda. Vi anser att det saknas belägg för detta påstående. Det stämmer att programmen sorterar under två olika fakulteter (naturvetenskapliga fakulteten för receptarieprogrammet och Sahlgrenska akademin för apotekarprogrammet) men båda två är institutions-, fakultets- och även universitetsövergripande i lika stor utsträckning.

Receptariestudenterna läser alltså en stor del av utbildningen på Sahlgrenska akademin, i samma byggnader som andra hälso- och sjukvårdsstudenter, inklusive apotekarstudenter, och de har alltså mycket goda möjligheter att på en daglig basis interagera med dessa.

Eftersom GU inte är ett ”campus-universitet” så är institutionerna geografiskt utspridda men större delen av båda utbildningarna ligger samlad på Medicinareberget. I mycket stor utsträckning är det också samma lärare som undervisar vid motsvarande kurser på de båda utbildningarna, med undantaget att de grundläggande kurserna i bl.a. cellbiologi och fysiologi ligger på institutioner inom naturvetenskapliga fakulteten för receptarieprogrammet medan motsvarande kurser för apotekarprogrammet ges vid Sahlgrenska akademin.

Att kompetensen inom just nämnda områden finns på flera institutioner visar om något enbart på GU:s styrka och bredd när det gäller dessa ämnen och en vilja att ta till vara all kompetens.

Noterbart är att bedömargruppen inte ansett att Umeås farmacistudenter är isolerade från övriga hälso- och sjukvårdsstudenter, då både receptarie- och apotekarprogrammen även där ligger på en annan fakultet än den medicinska. Detsamma gäller ju även i Uppsala. Och i Karlstad och Kalmar finns överhuvudtaget inga apotekarstudenter att interagera med.

Detta skulle kunna tyda på att andra faktorer har större betydelse än de rent organisatoriska. I vilken utsträckning studenter umgås och interagerar över programgränser beror på en mängd olika faktorer där fysisk närhet bara är en (ökar möjligheten till spontana möten i fikakön). Men mycket beror också på studenternas eget engagemang och deltagande i olika studentföreningar.

Här ser vi en ökat samarbete mellan de två studentkårerna (Göta respektive SAKS), och receptariestudenterna har goda möjligheter att vara med på många av de aktiviteter som organiseras av kåren vid Sahlgrenska akademin. Receptariestudenter brukar även vara involverade i den stora årliga arbetsmarknadsmässan ALARM.

Man får inte glömma att studenterna är vuxna människor och kapabla att själva ta initiativ till interaktioner med andra studentgrupper, och även om vi varje år på uppropsdagen uppmuntrar de nya studenterna att umgås över programgränserna så är det inget vi kan styra över, bara underlätta.

Exempel är utbildningsrelaterade aktiviteter såsom gemensamma föreläsningar och ”temadagar” vilket är några av de saker vi för närvarande arbetar aktivt med. Detta kommer att öka kontaktmöjligheterna mellan apotekar- och receptariestudenter.

När det gäller kontakten med övriga hälso- och sjukvårdsstudenter finns ännu inga konkreta planer, även om diskussioner bland annat pågår kring hur man bäst kan involvera farmacistudenterna i ”Kliniskt träningscenter” vid Sahlgrenska akademin.

Att uttrycka sig i termer av att det (d.v.s. organisationen) är ”väldigt rörigt” tyder på bristande insyn i hur utbildningar drivs och även vad som påverkar kvaliteten. Även om man självklart måste ha en stark organisation bakom sig blir en utbildning varken bättre eller sämre än de kurser som ingår i programmet. Kurserna ”ägs” i de flesta fall av respektive institution (för farmaciprogrammen rör det sig om 5-6 olika institutioner) som får pengar tilldelade utifrån antal studenter och omfattning av kursen. Här skiljer sig inte Göteborg från övriga universitet.

Fakulteterna och respektive ansvarig institution har det övergripande ansvaret för att utbildningarna kan genomföras enligt gällande regler och riktlinjer men huvuddelen av det faktiska arbetet med att samordna undervisningen sker på en annan nivå. Vi har två separata programkommittéer/utbildningskommittéer som fokuserar på de programspecifika frågorna samt en gemensam arbetsgrupp där mer allmänna farmacifrågor samt programövergripande frågor tas upp. I den senare arbetar vi t.ex. aktivt med hur vi ska öka utbytet mellan de två studentgrupperna. Dessa tre grupper överlappar till viss del när det gäller bemanning och de respektive programansvariga har i dagsläget ett nära samarbete i många frågor.

Det finns många fördelar med två separata programkommittéer, inte minst att mer utrymme ges till respektive utbildnings specifika frågor plus att olika konstellationer ofta kan komma med lite olika lösningar på problem vilket gynnar båda programmen.

Anna Börje, ordförande Programkommittén för receptarieprogrammet, Naturvetenskapliga fakulteten

Catharina Olsson, programansvarig för receptarieprogrammet tillika representant i programkommittén för receptarieprogrammet

Patrik Aronsson, ordförande, utbildningskommittén för farmaci (apotekarprogrammet), Sahlgrenska akademin

Tove Hedenrud, vice ordförande, utbildningskommittén för farmaci, tillika programansvarig för apotekarprogrammet